Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Bergshantering - Järnhantering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Järnhantering 197
någonsin, och ej ens med hjälp av de övriga gruvorna nåddes en
rikssiffra på 800 ton. Ingenting kunde hindra att kopparhanteringen
var en utdöende näring, och den hade ju också gjort sin stora tjänst,
som den materiella grundvalen för Sveriges stormaktspolitik.
Ur en annan synpunkt är emellertid Stora Kopparberg av stort och
i synnerhet symptomatiskt intresse under denna period. Den snart
sagt urgamla anläggningen behöll å ena sidan utåt den organisation
som hade skapats på 1300-talet; men bakom denna fasad förekom
å andra sidan en vittgående, successiv omläggning, som skedde utan
medvetet ingripande men innebar den tidiga kapitalismens förmåga
att genomtränga en utvärtes sett medeltida organisation. Allt efter
som tiden led försvann nämligen mer och mer av den korporativa
prägel, i händerna på s.k. brukande bergsmän, som hade varit det
länge bevarade systemet. Andelarna i Kopparberget, de s.k.
fjärdeparterna, spredos mer och mer i olika samhällsklasser och lösgjordes
i samband därmed från all praktisk förbindelse med gruvan; de
kommo att nästan helt och hållet motsvara aktieandelar i ett modernt
aktiebolag. De brukande bergsmännen blevo visserligen kvar men
ändrade ställning, så till vida som de allt mer upphörde att själva
arbeta vare sig i gruvan eller ens i de hyttor där malmen smältes till
råkoppar; i stället blevo de främst arbetsgivare i hyttorna.
Produktionen inom själva gruvan övergick i stället till själva samfälligheten,
det s.k. Bergslaget, som avlönade gruvarbetarna och utdelade malmen
åt bergsmännen, till lika delar i förhållande till deras andelar.
Före-tagstypen blev därför också i så måtto likartad med ett modernt
aktiebolags som de gemensamma funktionerna inom själva
gruvdriften helt och hållet upphörde att ha något samband med delägarskapet
i gruvan och delägarna därigenom kunde bli vilka som helst, rena
förmögenhetsinnehavare.
Järnhantering
Som redan tablån (ovan 196) visar, ställdes alla dessa
bergshanteringens grenar helt och hållet i skuggan av järnhanteringen. Redan
stångjärnsproduktionen jämte sina förstadier, gruvdrift och
masugns-drift, representerade åtskilligt över två tredjedelar av
bergshanteringens hela produktvärde, och den totala bearbetningen av järnet
nådde upp till gott 85 %. Det är därför denna gren av
bergshanteringen som ensam påkallar någon större uppmärksamhet.
Sin grundläggande teknik hade den svenska järnhanteringen fått
under 1600-talet; och fastän många nya förbättringar gjordes i detalj
och hela den gamla järnprocessen på 1780-talet fick en nästan klassisk
framställning genom Sven Rinmans skrifter, hörde dess historia — det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
