- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
198

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Järnhantering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

198 Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) nya som den innebar — under 1700-talet mycket mer till det ekonomisk-kommersiella än till det teknisk-metallurgiska området. Vad det därvid framför allt gällde var läget på den ojämförligt viktigaste marknaden, den engelska, i förening med de radikala åtgärder som från svensk sida vidtogos för att draga största möjliga fördel av det internationella marknadsläget. Bristen på träbränsle i England hade av naturliga skäl ej gått tillbaka utan tvärtom snarast tilltagit sedan det föregående århundradet, och de engelska försöken att ersätta träkolen med stenkol och koks inom järnhanteringens båda stadier fortforo därför. I fråga om mas-ugnsprocessen, sålunda tackjärnstillverkningen, nåddes också ett resultat, rent av strax före den nu ifrågavarande periodens början, nämligen 1709, i det att en engelsk bruksägare, Abraham Darby vid Coalbrookedale i Shropshire, då lyckades framställa koks och därigenom lägga grunden till masugnsdrift med fossilt bränsle. Själva förändringen hölls emellertid länge hemlig och kunde redan av den anledningen till en början ej få någon spridning; därtill kom också att det i världshistorien nya kokstackjärnet i början var mycket undermåligt och framför allt länge oanvändbart som utgångsmaterial för smidbart järn. Den enda uppgift kokstackjärnet till en början kunde tjäna var därför framställningen av gjutgods, och denna produktionsgren tog i följd av detta läge också till en tid i England ett — i förhållande till den övriga användningen — väldigt uppsving, så att gjutjärnet till en tid kom att användas för ändamål som aldrig förut hade tillgodosetts med annat än smidbart järn och egentligen heller icke med fördel kunde tillgodoses på annat sätt, såsom till knivar och saxar. Nu hade Sverige emellertid aldrig exporterat annat än smidbart järn, och vårt land fick därför över huvud taget alls ingen direkt känning av att masugnsprocessen delvis hade övergått till att grundas på koks. Den konkurrens det på kokstackjärn byggda gjutjärnet beredde det smidbara var dessutom trots allt långt obetydligare än att resultatet skulle ha kunnat bli minskning i efterfrågan på det senare; tvärtom fortfor efterfrågan på smidbart importerat järn i England att växa, under intryck av landets starka ekonomiska expansion på de flesta andra områden. Läget för ett land som kunde exportera smidbart järn förblev därför också efter att Darbys metod hade lyckats ganska enastående gynnsamt, och från och med 1750-talet stego järnpriserna i England till mycket högre nivå än förut samt stannade kvar där nästan utan någon nedgång omkring tjugufem år framåt i tiden, för att därefter nå ännu högre siffror, som fortforo in på det nya århundradet. Så som redan har omtalats under 1600-talet, var Sveriges ställning som järnleverantör i början av den nu ifrågavarande perioden så gott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free