Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Hemslöjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
212 Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815)
Hemslöjd
Såsom härav framgår låg utgångspunkten för den moderna industrien
icke i manufakturerna. Dess verkliga rot utgjorde i stället hemslöjden,
varpå redan Rydboholm har omtalats som ett exempel. Hemslöjdens
huvudområde var och förblev textilproduktionens olika grenar, i
synnerhet ylle och linne; men den sträckte sig långt där utanför och
omfattade bearbetning av både trä, järn och läder. Det var ej heller
enbart fråga om småsaker; också så stora föremål som vagnar och
möbler spelade en avsevärd roll. Bästa beviset för hemslöjdens
ekonomiska räckvidd finner man kanske i att den ofta grundade sig på
inköp av råvaror från andra landsdelar, så att det exempelvis förekom
jämslöjd i områden som alldeles saknade egna järntillgångar.
Visserligen är hemslöjdens omfång i huvudsak omöjligt att fastställa
siffermässigt; men man har å andra sidan rikliga uppgifter om dess
förekomst över hela landet och kan konstatera att den nästan ej saknades i
något landskap samt att det i många fall gällde hela bygder, sådana
som Älvsborgs län, stora delar av Småland, Dalarna och
Ångermanland, där lantbefolkningen förmodligen ofta ägnade sig mer åt vad
som kallades jordbrukets binäringar än åt huvudnäringen. Och ej
nog därmed. Samstämmiga vittnesbörd omtala att hemslöjden just
under 1700-talet bredde ut sig långt mer än tidigare; från län
till län kan man fastställa hur särskilt textilslöjden slog igenom
i trakter där den hade varit borta under det föregående
århundradet.
Man tar nog ej miste om man tillskriver manufakturpolitiken en
stor andel i detta resultat, fastän den naturligtvis hade haft ett helt
annat för att icke säga rakt motsatt syfte. Ty när de utländska
manufakturvarorna alltmer fördyrades, i syfte att bereda skydd för
de inhemska manufakturerna, så blev det i stället hemslöjdens alster
som fingo fylla luckan, därför att de mycket bättre motsvarade
befolkningens önskemål, både till kvalitet och till leveranssätt.
Hemslö jdsalstren kringfördes nämligen hela riket över av gårdfarihandlare,
som hade sitt urgamla huvudsäte i Älvsborgs län med dess magra
jord; över allt stöter man på uppgifter om köp från ”västgötar” eller
”boråsare”. Gårdfarihandlarna voro välkomna bl.a. därför att de ej
tvingade lantbefolkningen till besvärliga och impopulära resor till
städerna utan uppsökte bönderna i hemmen, dit ”knallarna”
samtidigt förmedlade både nyheter och skämt. Avsättningen inskränkte
sig för övrigt ej till Sverige. Det förekom också en tydligen ej alldeles
obetydlig export i synnerhet till Norge men också till avlägsnare
länder, närmast över Göteborg. Det är betecknande att när
fabriksindustrien under det följande århundradet på allvar började klappa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
