- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
211

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Manufakturer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Manufakturer 211 Företaget ägdes eller finansierades av en köpman eller ”förläggare”, som i utbyte övertog de färdiga varorna och förmodligen i allmänhet också var arbetsgivare, dvs. anställde arbetskraften, men som i motsats till en modem företagsledare ej tog någon befattning med själva driften. I denna organisation återspeglades det viktiga faktum att kapitalbehovet huvudsakligen gällde rörelsekapital, medan själva anläggningen och arbetsledningen voro mindre krävande. Driften låg i stället i händerna på en ”manufakturist” eller ”fabrikör”, med växlande självständighet gent emot förläggaren men alltid underordnad denne. I sin tur hade manufakturisten under sig ett växlande antal mästare, jämte gesäller och lärlingar, och varje mästares del av anläggningen var ganska oberoende av de övrigas. Anläggningen som helhet utgjorde därför, då den hörde till de större, närmast ett antal sammanförda hantverkares verkstäder; mästarna uppfattades som likställda med vanliga skråhantverkare, fastän de i realiteten voro verkmästare i ”förläggarens” eller ”manufakturistens” tjänst och alldeles utan självständighet. I fråga om mindre företag kunde det dock hända att förläggare och manufakturist voro samma person liksom — vanligare — att manufakturisten själv var mästare. De utlärda skråhantverkarna utgjorde kärnan i organisationen och tillhörde den centrala, till städerna lokaliserade anläggningen. Utanför denna medelpunkt befann sig, oftare på den omgivande landsbygden än i städerna, i allmänhet den stora mängden av arbetare, huvudsakligen kvinnor; de utgjorde vanligen tre fjärdedelar av hela arbetsstyrkan, fastän ibland endast två tredjedelar. Arbeterskorna fingo råvaran utlämnad från den centrala anläggningen och återvände dit med sin produkt jämte vad som var över av utgångsmaterialet; ibland gällde det alldeles färdiga produkter, ibland sådant som skulle färdigställas eller appreteras inom själva anläggningen. Helt naturligt voro arbeterskorna vanligen kvinnor ur de lägre klasserna, oftare gifta än ogifta, sådana som soldat-, sjömans- och arbetarhustrur; men ej alldeles få voro fattiga änkor och döttrar till ståndspersoner. Jämte företag av denna typ förekommo också andra, där arbeterskorna helt och hållet voro sysselsatta och samtidigt — i överensstämmelse med utländska förhållanden — kasernerade i själva anläggningen, där de njöto ”säng och värma och hade sitt dagliga tillhåll”. Det hela utgjorde en genomförd ordning, som kunde ha fått betydelse också i en på förlagssystemet grundad industri med större livskraft än de svenska manufakturernas, fastän typen alldeles avvek från den som vi nu äro vana vid att förbinda med industriens organisation.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free