- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
255

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Järnhantering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Järnhantering 255 utan egna stenkolstillgångar där en betydelsefull järnhantering kunde bevaras; och just det enastående i denna ställning pekar på uppgiftens svårigheter, liksom på storleken i den insats som möjliggjorde resultatet. Vad det närmast gällde var nu att aptera produktionsprocessen till det nya läget, utan att därför komma utanför vare sig Sveriges särskilda förutsättningar eller den svenska järnhanteringens möjlighet att fortfarande åstadkomma en kvalitetsprodukt. Det gällde med andra ord att tillgodogöra sig alla de nya och gamla processer som passade för ett land utan kol och som redan därför lämpade sig bäst för kvalitetsproduktion. Det närmaste resultatet blev den s.k. lancashireprocessen, såsom namnet säger närmast en engelsk metod, fastän apterad efter svenska förhållanden och steg för steg införd hos oss, med första början på 1820-talet men i allmänhet betydligt senare. Metodens avvikelse från föregångarna var för lekmannaögon ej stor. Linné talar i sina Resor om ”Vulcani skjortegossar”, för att därmed beteckna smederna under en långt äldre period, inom tysksmide och vallonsmide, därför att de inga andra kläder hade på sig än en vit, grov, fotsid skjorta till skydd emot värmen; och alldeles samma syn kan man ännu i dag finna i lancashiresmedjorna. Framför allt var lancashiremetoden på samma sätt som sina föregångare vad man kallar en härdfärsknings- eller välljärnsmetod, som mekaniskt bearbetade det till en degig massa förvandlade utgångsmaterialet, icke lät det gå över i flytande form. Processen anknöt närmast till det gamla vallonsmidet, så till vida som den hade olika härdar för färskning och för ”uträckning” till stänger; men ändringen var tillräckligt stor för att förbättra det ekonomiska resultatet. Lancashiresmidet blev den ojämförligt viktigaste och varaktigaste delen av de i allt väsentligt gamla metodernas anpassning efter det nya läget; den svenska produktionen av lancashire-järn fortfor att växa så långt fram i tiden som till 1890-talets förra hälft, och ännu i början av 1940-talet var den icke blott bevarad i Sverige — ensam bland välljärnsmetoderna — utan åstadkom fortfarande något sådant som 23 000 å 28 000 ton om året, ungefär hälften så mycket som allt det järn Sverige tillverkade under sin järnhanterings storhetstid. En annan välljärnsmetod, franche-comté-smi-det, infördes omkring halvsekelskiftet men fick aldrig lika stor betydelse och är nu sedan länge försvunnen. Emellertid krävde det nya läget ej blott nya processer utan en långt mer radikal ekonomisk omställning och däribland också omläggning av lagstiftningen. Hela möjligheten att driva monopolistisk politik var ur världen; såsom det 1831 yttrades av två ledande svenska bruks-män, Pehr Lagerhjelm och Emanuel Rothoff, i ett förslag till änd-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free