Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Järnhantering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
254 Det stora genombrottet (1815—1914)
Järnhantering
Den första och på visst sätt märkligaste fastän kanske i längden ej
viktigaste förändring som det svenska näringslivet undergick inom
den nu ifrågavarande perioden gällde av lätt förklarliga skäl
järnhanteringen.
Skulle det ekonomiska livet i världen som helhet ha varit utan
expansion eller utan teknisk omläggning, så är det uppenbart att det
svenska järnet hade måst vidkännas en stor revolution i sina
avsättningsmöjligheter. Men nu förhöll det sig ju alldeles tvärtom.
Produktionen icke blott växte på alla områden nästan oavbrutet i hela
världen och framför allt i England, utan dess tillväxt följde också i
tilltagande grad kapitalistiska linjer, dvs. använde mer realkapital,
mer produktionsförutsättningar och följaktligen mer jäm. Denna
tendens var själv en verkan av det stora genombrottet inom
järnhanteringen men kom därigenom också sådana grenar av
järnhanteringen till godo som framställde högkvalificerade varor, i huvudsak
med hjälp av de gamla processerna. På detta sätt kom det gamla och
det nya järnet i viss mån att samverka, ökad efterfrågan på det ena
drog med sig ökad efterfrågan på det andra, visserligen samtidigt
med att det nya ordinärjärnet ersatte det gamla kvalitetsjärnet på
mycket stora områden. Läget tedde sig alltså icke på långt när så
mörkt för den svenska järnhanteringen som en ytlig blick kunde ha
låtit förmoda.
Emellertid skulle utvecklingen för den svenska järnhanteringen
säkert ej ha blivit så gynnsam som den faktiskt blev utan ett intensivt
arbete av Sveriges bruksidkare, metallurger och bruksarbetare. Man
skulle möjligen kunna säga att deras insats utgjorde det ärofullaste
bladet i den svenska järnhanteringens och t.o.m. i Sveriges hela
ekonomiska historia. Ty att tillverka säljbart järn hade under den
föregående tiden ej erbjudit någon svårighet — det behövdes tvärtom
kraftiga medel för att begränsa försäljningen — när man satt inne
med alla naturförutsättningarna, samtidigt med att andra länder fingo
allt större brist på träbränslet, den ena av de två oundgängliga
pro-duktionsförutsättningarna. Det land som nu kom i åtnjutande av
samma kombination av fördelar som tidigare Sverige (och Ryssland)
blev i stället England, och i verkligheten hade dess läge rent av blivit
ännu gynnsammare än tidigare Sveriges, därför att kol och malm i
England till stor del befunno sig på samma plats, ej enbart i samma
land, vilket ej på långt när i lika hög grad hade varit fallet i Sverige.
När resultatet icke desto mindre blev att Sverige lyckades bevara och
t.o.m. kvantitativt i mycket stor utsträckning utvidga sin
järnhantering, så innebar detta att vårt land kom att stå som nästan det enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
