- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
257

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Järnhantering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Järnhantering 257 som hade berövats det vid färskningen. Hårt järn kunde därför nästan icke komma i fråga för ändamål som krävde stora mängder material, och exempelvis de tidiga ångbåtarna måste göras av mjukt jäm, vilket naturligtvis gjorde dem oerhört tunga i förhållande till lastutrymmet. När man icke kunde undvara hårt järn eller stål, inskränktes vidare användningen till de smådelar där det var mest oundgängligt; järnvägsskenor gjordes t.ex. ”stålhuvade”, dvs. fingo ett överstycke av stål, fastsatt på ett underlag av mjukt järn. Efter götjärnsprocessernas genombrott upphörde behovet av allt detta, därför att det gick lika lätt att från början ge järnet den kolhalt som man hade behov av, och först därigenom har framför allt kommunikationsväsendet till lands och sjöss men också maskinproduktionen kunnat ta den väldiga utveckling som i verkligheten kom till stånd. Den första av de nya götjämsprocesserna, som efter sin egentliga skapare, sir Henry Bessemer, fick namnet bessemerprocessen, kom genom omständigheternas makt att utformas i Sverige, genom Besse-mers affärsvän G. F. Göransson, sedermera grundläggare av Sandvikens järnverk, fastän han egentligen var köpman mer än metallurg. Emellertid råkade Göransson kort efteråt i betalningssvårigheter och måste gå i konkurs, så att den fortsatta utvecklingen gick ifrån honom och fullföljdes utanför Sveriges gränser, vilket gör det svårt att bedöma hur stor del i det helt och hållet banbrytande resultatet som tillkom Göransson och hans land. Samtidigt är det tämligen givet att bessemerprocessen skulle ha legat ganska väl till för Sverige, därför att färskningen enligt dess metod icke egentligen sker genom bränsle utan genom lufttillförsel, som gör järnets egna beståndsdelar till reduktionsmedel. Det fossila bränslet har därigenom fått en ganska begränsad uppgift inom bessemerprocessen. Den utexperimenterades i praxis före 1850-talets slut men bröt icke mer allmänt igenom förrän under följande årtionden. Efter ungefär tio år följdes bessemerprocessen av en andra göt-jämsprocess, kallad Siemens-Martin- eller numera för korthetens skull helt enkelt martinmetoden. I motsats till bessemerprocessen hade den däremot stort behov av bränsle, och där föreföllo Sveriges möjligheter följaktligen mycket mindre. I verkligheten lyckades det emellertid att övervinna även denna svårighet; en stenkolsimport kom till stånd, och redan 1872 upptogs martinmetoden också i Sverige samt lar allt sedan början av 1890-talet hos oss överflyglat bessemermeto-den, numera i mycket hög grad, vilket också i flertalet andra länder lar blivit fallet, framför allt därför att bessemermetoden förutsätter nalmer med en sammansättning som gör dem onödigt dyrbara. Den tredje stora förändringen inom järnhanteringen inträdde när nan lärde sig att använda fosforhaltig malm, vilket skedde på det t* Heckscher

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free