- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
258

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Järnhantering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

258 Det stora genombrottet (1815—1914) i och för sig enkla sättet att man infodrade ugnarna med kalk, som band fosforn och därigenom dessutom skapade en förening av fosfor och kalk, som visade sig i hög grad värdefull i egenskap av gödselmedel för jordbruket. Det var den s.k. Thomas-Gilchrist-metoden, numera vanligen helt enkelt kallad thomasmetoden eller den basiska metoden, som uppfanns ytterligare ungefär tio år senare, mot 1870-talets slut, fastän också den behövde någon tid för att slå igenom; i överensstämmelse med metodens ena namn kallas det därpå grundade gödselmedlet tomasfosfat. När den basiska processen bröt igenom, föreföll måttet rågat för den av ödets slag redan så ofta träffade svenska järnhanteringen; och en av Sveriges främste metallurger på den tiden, dåvarande professorn vid Tekniska högskolan Richard Åkerman, förklarade för generationer av sina bergselever att denna process måste betraktas som ”sista spiken i den svenska järnhanteringens likkista”. I verkligheten upptogs emellertid basisk martintillverkning i Sverige redan inom ganska få år, närmare bestämt år 1890. Alla spådomar om den urgamla näringens undergång ha hittills vederlagts av utvecklingen, tack vare förmågan av anpassning efter det sig ständigt förändrande läget. Emellertid har resultatet genom denna formulering kommit till alldeles för svagt uttryck. Resultatet har nämligen blivit en framställning av smidbart järn på 1 100 000 å 1 200 000 ton omedelbart före det andra världskrigets utbrott, ett belopp som utgör mer än tjugu gånger kvantiteten under tiden för den svenska järnhanteringens starkaste ställning på den europeiska marknaden. När detta (i maj 1941) skrives, te sig utsikterna för det svenska järnets avsättning t.o.m. alldeles ovanligt fördelaktiga, vartill dock rustningsindustriernas fruktansvärda expansion medverkar, så att antaganden om utvecklingen på längre sikt få göras med försiktighet. Men visserligen har Sveriges andel i världens järnproduktion samtidigt gått ner enormt, från kanske 30 å 35 % till 0.6 å 0.8 %. Detta innebär tydligen att världens totala järnproduktion har blivit kanske 800 å 1 000 gånger så stor som den var omkring 1700-talets mitt. Fördelarna härav ha kommit alla länder till godo i deras egenskap av järnkonsumenter, och intet tvivel råder om att varje svensk har vunnit ofantligt i materiell välmåga på vad som föreföll vara ett dråpslag för Sveriges förnämsta stapelindustri. Som man lätt inser, resulterade förändringen närmast i att färskningen övergick från träkol till stenkol. Det härdfärskade järnet eller välljärnsprodukterna, det smidbara järn som framställes med träkol, utgjorde vid det andra världskrigets utbrott endast 2.4 % av totalmängden i Sverige framställda mellanprodukter, efter vikt räknat. Samtidigt har emellertid träkolet fortsatt att spela den främsta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free