Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Arbetarrörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en nästan nödvändig förutsättning för rörelsens framsteg, särskilt när
strejken användes som vapen, emedan det då är nödvändigt med
understöd från andra arbetare än de strejkande. Vidare skapade
bruksindustriens förläggning till landsbygden ett beroende av
arbetsgivaren, som följde av att arbetarna till största delen bodde i av
honom ägda bostäder och därför kunde avhysas i händelse av strejk,
varjämte givetvis övergången till andra arbetsgivare inom samma
eller andra yrken därigenom försvårades. Samtidigt hade
bruksarbetarna en stark traditionskänsla och en till hela den gamla ordningen
hörande skråmässig organisation och yrkesheder. Också det beroende
vari arbetarna av ålder stodo till bruken genom försörjning med olika
förnödenheter i brukshandeln försvårade en verksam motsatsställning
till arbetsgivaren, och ännu mer än något av detta inverkade kanske
den traditionella samhörighet mellan arbetsgivare och arbetare som
rådde inom bruksindustrien och som särskilt starkt stack av mot
rotlösheten i manufakturerna.
Ingen kan säga att brukshanteringens arbetare helt och hållet hade
skäl att vara nöjda med sin ställning, också om Frödings dikt Den
gamla goda tiden ensidigt framhåller skuggsidorna; att
brukshanteringens blomstring ganska länge hade en del av sin grundval i
arbetarnas försämrade ställning under 1700-talets inflation har redan
omtalats (ovan 205). Men det är i alla fall ett faktum att
brukspatronerna på patriarkalisk grund sörjde för sina arbetare i helt annan grad
än fallet var med arbetsgivarna i någon annan näring. En uttjänt
arbetare åtnjöt alltid, så långt bruksräkenskaperna därvid ge ledning,
pension i någon form; och det var vidare ofantligt vanligt att skulder
som växte arbetarna över huvudet efterskänktes, ända därhän att
detta kunde upptagas som ett fast kostnadselement i
järntillverkningen; hammarsmedsordningen år 1766 föreskrev dessutom ett visst
mått av sjukhjälp och arbetslöshetshjälp från bruksindustriens sida,
delvis under samverkan med bruksarbetarnas skråmässigt uppbyggda
organisation. Mot dessa fördelar svarade å andra sidan den bundenhet
som systemet också garanterade, i det att de skuldsatta arbetarna —
och de allra flesta arbetare voro undantagslöst skuldsatta till bruket
— icke fingo gå ifrån sin arbetsgivare utan att den nye arbetsgivaren
övertog skulden; men i lika hög grad som förmånerna motverkade
denna starka bundenhet tydligen en organisationsrörelse på
arbetarnas sida.
Det har redan förut omtalats att 1879 års Sundsvallsstrejk var den
första av större omfattning i Sverige och att detta delvis förklaras av
sågverksarbetarnas med de utländska arbetarskarornas långt mer
likartade oberoende av tradition och traditionellt rotad, lokal
bundenhet. Emellertid stod det ingen organisation bakom de strejkande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
