Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Jordbruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jordbruk 299
primära innebörd, nämligen att åstadkomma förbättrad försörjning
med brödsäd för hela Europa och i detta fall närmast för Sverige.
Dess egen orsak låg främst i kommunikationsväsendets omvälvning,
dels i den starka utvecklingen av järnvägsnätet mellan Atlantkusten
och de stora vetebygderna i Förenta staternas mellersta del, dels i
oceantrafikens starka ökning och det våldsamma fallet i
oceanfrakterna mellan Förenta staternas Atlantkust och Europa. Samma
företeelse, som i sin tur bottnade i götjärnsprocessernas och
ståltillverkningens stora genombrott, återverkade också direkt på utvandringen,
genom att förbilliga själva emigranttrafiken.
Att företeelsen för Europas befolkningar som helhet innebar en
förbättrad materiell försörjning varken kan eller får emellertid dölja
att den skapade en alldeles oförutsedd och mycket allvarlig situation
för Europas jordbruk och därvid egentligen för den europeiska
spannmålsproduktionen. Olika europeiska länder mötte detta läge på olika
sätt. För Englands del vidtogos egentligen inga åtgärder i någon
riktning, med påföljd att dess jordbruksproduktion över huvud taget
sjönk starkt. Danmark däremot omlade sin jordbruksdrift från
spannmålsproduktion till boskapsskötsel, och eftersom ingen konkurrens på
de animaliska produkternas område var möjlig från andra
världsdelar före frys- och kylteknikens långt senare genombrott, så fick
Danmark genom denna stöt utifrån i verkligheten ett starkt förbättrat
läge, närmast i form av avsättning på den engelska marknaden.
Flertalet europeiska länder valde emellertid att söka upprätthålla
näringen i dess gamla skick så långt det lät sig göra, nämligen genom att
införa spannmålstullar. Agrarprotektionism hade i allmänhet icke
tidigare utgjort någon huvuddel i handelspolitikens system; också
protektionismens moderna banbrytare på det principiella planet,
Friedrich List, var motståndare till den och tillrådde endast
industritullar. Men med Österrike och Tyskland i spetsen banade sig nu
agrarskyddet väg och nådde — efter hos oss ovanligt häftiga politiska
strider — också Sverige, i form av ett beslut vid 1888 års riksdag.
Därefter ha de svenska spannmålstullarna levat kvar.
I fråga om verkningarna av detta avsteg från den äldre svenska och
allmänt europeiska principen kan man konstatera, särskilt genom
jämförelse med Danmark, att de nya tullarna bevarade mer av
spannmålsodlingen i Sverige än som eljest hade blivit möjligt. Själva
odlingen vann alltså därpå, men odlarna tagna som en helhet
skördade sannolikt icke fördelar utan snarare motsatsen på grund av att
agrarskyddet fyra år senare kompletterades genom ett mer allmänt
industriskydd, ävensom genom att en betydlig del av de svenska
bönderna var köpare av brödsäd. Vidare måste man säga att den
ändring i jordbrukets utveckling som spannmålstullarna medförde icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
