Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Jordbruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jordbruk 301
folkökningen och givit upphov till ett icke alldeles obetydligt
exportöverskott. Längst höll sig detta i fråga om havre, som exporterades
ända fram till spannmålstullarnas införande.
Vid det första världskrigets utbrott hade emellertid veteimporten
trots spannmålstullarna kommit att bli nästan lika stor som
produktionen, och av det totala brödsädesbehovet täcktes omkring 29 °/o
genom import, vilket var en huvudorsak till den akuta
spannmålsbrist som uppstod under det första världskriget. Efter dess slut
ändrades alldeles situationen på nytt, delvis genom stödåtgärder för
jordbruket av en omfattning som saknade alla tidigare motstycken men
delvis och väl så mycket genom ändrade produktionsförutsättningar.
Medan rågen tidigare alltsedan 1500-talet hade dominerat i fråga
om svensk odling av brödsäd, fick nu framför allt veteodlingen en
ofantlig stimulans genom den utexperimentering av nya sorter som
kom till stånd i Svalöv och som sträckte sina verkningar till alla
sädesslag, fastän i olika grad. Resultatet av dessa samverkande
faktorer blev att Sverige vid tiden omedelbart före det andra
världskrigets utbrott i allt väsentligt blev självförsörjande i fråga om
brödsäd, under förutsättning av normal skörd, vilket visserligen också
förutsatte import av konstgödsel.
Redan långt före det första världskriget hade jordbrukets
produktionsmetoder börjat bli föremål för djupare omläggning. En ordnad
växtföljd infördes; trädan kunde till större delen ersättas genom
omväxling mellan olika växtslag och särskilt genom ökad odling av
foderrotfrukter; konstgödsel kom i allt högre grad till användning och
kunde avpassas efter jordens genom analyser fastställda olika behov
i olika fall; foderväxtodlingen medförde också stark ökning av
kreatursfoder, särskilt det kväverika; betodling kom till stånd i fråga om
såväl socker- som foderbetor och fick betydelse för hela jordbruket
genom den djupare plöjning, starkare gödsling och omsorgsfullare
ogräsrensning som denna odling drog med sig; täckdikningen tog allt
större omfattning; och slutligen skedde en stor uppryckning inom
boskapsskötseln, genom kontroll av mjölkavkastning och mjölkens
fetthalt m.m. samt möjliggjord genom en ofantligt ökad utfodring i
form av kraftfoder.
Direkt eller indirekt stod staten bakom särdeles mycket av detta,
dels genom olika anslag, dels och framför allt genom en ständigt
växande stab av jordbrukstekniska experter. Vid sidan av statens
direkta medverkan gjorde också hushållningssällskapen sina insatser
som halvstatliga institutioner, med egen eller halvstatlig
expertpersonal. Möjligen skulle man dock kunna säga att arbetet till större delen
begränsades till att gälla själva tekniken, produktionsmetoderna,
medan de ekonomiska synpunkterna kanske starkare än för andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
