Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 6. Det stora genombrottet (1815—1914)
- Jordbruk
- Nationalinkomst och levnadsstandard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
näringar fingo träda tillbaka i jämförelse därmed, trots att
bokföringsföreningar och andra anordningar för ekonomisk kontroll av
jordbrukets produktionsresultat icke saknades.
Nationalinkomst och levnadsstandard
Hur allt detta påverkade nationalinkomsten och svenska folkets
levnadsstandard kan numera sägas med jämförelsevis stor visshet, på
grundval av undersökningar som under en följd av år kommit till
stånd vid Stockholms högskolas socialvetenskapliga institut, fastän de
endast gälla tiden sedan 1860. Omräknat i fast penningvärde får man
då en ökning av nationalinkomsten som fram till 1914 höjde den till
ungefär 4.4 gånger utgångsläget, motsvarande per invånare 3.1 gånger
1861 års summa. Industriarbetarnas siffra var visserligen i pengar
ungefär densamma, nämligen nästan tredubbling; men om hänsyn
tas till penningvärdets ändringar — i den mån detta är möjligt —
får man en siffra på ungefär 2 2/3 gånger utgångsläget; mellan
1800-talets mitt och 1939 kan man möjligen räkna med fyrdubbling.
Medan jordbruksarbetarna företedde betydligt lägre siffror — varvid
visserligen beräkningens grundval är åtskilligt mer osäker — får man
även för deras del en avsevärd ökning, ungefär till 2.3 gånger
utgångsläget. Det är onekligen påfallande att sålunda icke ens
industriarbetarnas standard förefaller ha vuxit starkare än den genomsnittliga
nationalinkomsten per invånare, varvid man likväl bör minnas att den
senare också kräver avsättning för ett härvid icke avdraget sparande,
som till största delen utfördes av andra samhällsklasser än arbetarna.
Att jordbruksarbetarnas läge icke förbättrades i samma grad som
industriarbetarnas låg däremot nästan i sakens natur, emedan en
relativt stillastående näring alltid kommer att avge arbetskraft till
växande näringar och löneskillnaden mellan dem t.o.m. har en viss
tendens att växa. Å andra sidan visa siffrorna också att icke heller
jordbrukets arbetare företedde en oförändrad standard utan fingo
förbättringar som icke voro obetydliga och förmodligen betydligt större än
under någon föregående ens tillnärmelsevis lika lång period utom
1500-talet.
För industriarbetarna har tiden efter det första världskriget
betecknats av en ojämförligt mycket starkare ökning än den föregående
tiden, vilket i någon mån kommer till synes också genom
förhållandet mellan de nu avgivna siffrorna; 1920-talet har förmodligen varit
en av de perioder i den svenska arbetarklassens historia då dess
inkomstnivå starkast har stigit, alldeles särskilt om man tänker på de
sysselsatta arbetarna och bortser från arbetslösheten. Därtill
återkommer jag i sista kapitlet. Med en något känslobetonad vändning kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:57:09 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0320.html
