Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Appendix
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
perioden 1871—75 till omkring 65% under perioden 1911—15,
inklusive det svenska järn och stål som ingick i exporterade
verkstadsprodukter.
I det tidigare omnämnda arbetet ”Industrialismens samhälle”
undersöker Gårdlund den industriella utvecklingen 1870—1914 i dess
helhet. Gårdlund lägger bl.a. tonvikten på den tekniska utvecklingen
och sammanställer vad som tidigare publicerats på detta område
(kanske främst i artiklar i Jernkontorets Annaler) med egna
forskningsresultat. Inom gruvhanteringen ägde från 1870-talets början
avgörande förbättringar rum inom varje produktionsled. Här utgjorde
konjunkturuppsvinget och de stigande malmpriserna incitament till
en rationellare gruvdrift. Samma gäller, som redan Heckscher visat,
beträffande masugnsdrift och stålframställning. Järnvägarnas
utveckling möjliggjorde en stark koncentration av stålproduktionen till ett
relativt litet antal bessemer- och martinverk. Det hade nu blivit
möjligt att transportera råvarorna över längre avstånd.
Verkstadsindustrien upplevde under de första åren på 1870-talet
ett genombrott, som av Gårdlund karakteriseras som
explosionsartat. Expansionen bestod huvudsakligen i utvidgningar av redan
existerande företag och koncentrerade sig till redan existerande
tillverkningsgrenar. Den position verkstadsindustrien uppnådde under
det tidiga 1870-talet blev bestående under hela
industrialiseringsskedet 1870—1895. Tillverkningen kom så småningom att alltmer
specialiseras även om vid sekelskiftet de flesta företagen alltjämt voro
mångsysslande.
I det allmänna konjunkturuppsvinget, som under senare hälften
av 1890-talet avlöste det sena 1870-talets och 1880-talets på det hela
taget dåliga konjunkturer, upplevde verkstadsindustrien en stark
expansion. Uppgången koncentrerades i motsats till förhållandena
under 1870-talet inte endast till äldre tillverkningsgrenar utan tog
sig också uttryck i en stark expansion för en mängd nya
tillverkningar, i många fall grundade på inhemska uppfinningar.
Den fortskridande specialiseringen förändrade verkstadsindustriens
struktur. Om man med specialiserade industrier förstår sådana
företag som till tre fjärdedelar eller mera framställa produkter inom en
enda av verkstadsindustriens grenar, uppgick specialtillverkningen år
1912 till 65 % av det totala produktionsresultatet. Det fanns dock
ännu många stora företag som kunna betecknas såsom mångsysslande.
Under det att verkstadsindustrien tidigare inte hade kunnat
tillfredsställa den inhemska efterfrågan, ökades dess förmåga i detta
avseende högst betydligt under senare delen av 1890-talet. Importen
fick sålunda minskad betydelse.
De nytillkomna industrierna kännetecknades bl.a. av nya och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
