Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Appendix
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rationella organisationsprinciper. Dessa rationaliserade industriers andel
av totalproduktionen ökade ständigt.
Trävaruindustri • I ”Industrialismens samhälle” behandlar
Gårdlund trävaruindustrien mycket detaljerat. Den tekniska utvecklingen
skildras inte endast inom sågverksindustrien och massaindustrien utan
även inom de mindre tillverkningsgrenarna såsom möbelindustrien,
tändsticksindustrien och snickeriindustrien.
Ur lokaliseringssynpunkt har Harald Wik studerat
sågverksindustrien i Norrland (utom Gästrikland) från mitten av 1800-talet till
1937 i sin doktorsavhandling ”Norra Sveriges sågverksindustri från
1800-talets mitt fram till 1937” (Geographica. Skrifter från Upsala
universitets geografiska institution. Nr. 21. Stockholm 1950). Den
norrländska sågverksindustrien var ännu vid mitten av 1800-talet
svagt utvecklad. Till följd av de förändringar i industriens
förutsättningar, som skildras i ”Svenskt arbete och liv”, kom sedan en kraftig
expansion till stånd. Vattensågarna ersattes med ångsågar och detta
ledde till förändrade placeringar. Vattensågarna hade varit belägna
i inlandet. Ångsågarna förlädes till flodmynningarna. Ångsågarnas
överlägsenhet över vattensågarna berodde bl.a. på att driften inte
längre var beroende på vattenståndet i floderna och att produktionen
sålunda kunde pågå mer kontinuerligt.
Omkring 1850 voro Piteå-, Härnösands- och Sundsvallsregionerna
dominerande sågverksdistrikt. I Hälsingland var sågverksindustrien
då ännu obetydlig på grund av järnindustriens dominerande position.
Efter 1850 förlöpte utvecklingen snabbare i de södra delarna av
Norrland än i de norra delarna. Orsakerna härtill voro de södra
delarnas bättre kommunikationer och den längre seglationsperioden.
I de södra delarna voro floderna också bättre upprensade och
tidigare tillgängliga för flottning. Såväl tillgången på timmer som den
årliga återväxten voro större. Efter sekelskiftet minskades emellertid
södra Norrlands dominerande ställning.
Även jordbruksintressena berördes av sågverksindustriens utveckling.
Skogarnas värde stegrades och arbetare kunde finna sysselsättning i
trävaruhanteringen vid de tider av året, då behovet av arbetskraft
inom jordbruket var som minst.
På uppdrag av Svenska trävaruexportföreningen har Ernst
Söderlund redigerat arbetet ”Svensk trävaruexport under hundra år”
(Stockholm 1951), där han själv skrivit avsnittet 1850—1900. Även
avsnittet 1900—1922 som författats av Annagreta Hallberg, ger
information av värde för den här aktuella perioden. Sålunda diskuterar
Hallberg prisutvecklingen på trävaror även under 1800-talets senare
decennier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
