- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
316

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Appendix

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mitten av 1870-talet innan Härnösand—Sundsvallsregionen återvann sin tidigare position inom sågverksindustrien. Men utförseln av framför allt bjälkar och även sparrar var i allmänhet större från Sundsvallsområdet än från någon annan del av Sverige, varför Västernorrland sannolikt under hela perioden hade en större andel av den totala trävaruutförseln än Gävleborgs län. Utvecklingen inom övre Norrland liknade till en början den västernorrländska. Från början av 1860-talet börjar dock övre Norrland att sacka efter. Orsaken till denna utveckling är inte klarlagd. Söderlund diskuterar dock ett antal tänkbara orsaksfaktorer. Övre Norrland hade ett relativt ogynnsamt läge ur transportsynpunkt. Detta förhållande minskade konkurrenskraften. Sannolikt ha de dryga transportkostnaderna varit särskilt kännbara under prisfallet på 1860-talet, då även bättre belägna sågar förefalla att ha arbetat med små vinstmarginaler. Ytterligare en orsak kan ha varit att sågverkstekniken var mindre utvecklad i övre Norrland I likhet med exporten från Göteborgsregionen var trävaruutförseln från övre Norrland ganska starkt konjunkturkänslig. Söderlund söker förklaringen till det elastiska utbudet från övre Norrland delvis däri att de stora sågarna i denna region ofta ägdes av kapitalstarka firmor vilka vid ogynnsam prisutveckling kunde hålla tillbaka utbudet. Samma förklaring gäller också för Göteborgsdistriktet. I Västernorrlands och Gävleborgs län arbetade företagen däremot i stor utsträckning med upplånat kapital och korta krediter och kunde säkerligen inte underlåta att avsätta sin produktion. 1800-talets sista fjärdedel, av Söderlund kallad ”konsolideringsskedet” kännetecknas av fallande eller låga priser, jämfört med föregående och efterföljande tid. Prisfallet inleddes 1874 och någon mer definitiv prisstegring satte inte in förrän 1895. De låga priserna ledde till att vinstmarginalerna krympte. Den föregående tidens starka optimism avlöstes av en ofta obefogad pessimism. Ett resultat av denna utveckling blev för Västeuropas del att man i högre grad än tidigare sökte placera kapital i inhemska investeringar, varför räntenivån och ränteavkastningen i de relativt starkt industrialiserade länderna sjönko, medan däremot investeringsnivån eventuellt blev högre än vad den annars skulle ha blivit. Den låga räntenivån och kapitalplacerarnas försiktighet gjorde det dessutom möjligt för länder med anseende för solvens och social stabilitet att relativt förmånligt upplåna kapital i utlandet. Perioden 1875—1895 uppvisar en på det hela taget jämnare konjunkturutveckling än den föregående tiden. Efter krisåret 1879 stego förväntningarna och investeringslusten blev starkare. 1883 vände

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free