Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Appendix
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tämligen tillfällig natur. Från början av 1850-talet växte den
rysk-finska exporten på England kraftigt, med avbrott för Krimkriget,
och nådde vid slutet av genombrottsperioden ungefär samma relativa
storlek som den svenska. Söderlund diskuterar ingående de franska,
nederländska och belgiska marknaderna, vilka emellertid voro av
mindre betydelse än den engelska.
År 1872 nådde den svenska trävaruexporten sitt maximum under
genombrottstiden. Utvecklingen hade i stort sett varit tämligen jämn.
De starkaste förändringarna inträffade under 1850-talet och första
hälften av 1870-talet.
Det osäkra källmaterialet tillåter inte alltför detaljerade
påståenden beträffande den svenska trävaruexportens kvantitativa
utveckling. Följande huvuddrag förefalla dock enligt Söderlund att kunna
fastställas.
Ökningen i den svenska trävaruexporten mellan åren 1850 och
1856 kan nästan helt lokaliseras till Göteborgsregionen. Detta var i
synnerhet fallet under Krimkriget, då exporten gick tillbaka i
samtliga distrikt utom de väst- och sydsvenska. Krigstillståndet höjde
fraktpriserna och försämrade sålunda de norrländska exportörernas
konkurrensläge. Från 1857 och definitivt från 1860-talets första år
visar Göteborgsdistriktets export klara tendenser till stagnation och
distanserades av de norrländska regionerna.
Bortsett från ett tillfälligt avbrott 1855 utvecklades den
norrländska trävaruexporten under genombrottstiden ganska jämnt fram till
1866 års kris. 1857 återupptogs expansionen och kulmen nåddes 1873.
Under periodens båda sista år inträdde en tillbakagång.
Söderlund konstaterar emellertid att utvecklingen inte var likartad
i de olika norrländska exportdistrikten. Vid periodens början var
utförseln från Gävleborgs län obetydlig. Här hade, som även Wik
framhållit, järnbruken en retarderande verkan. Från och med 1856
inleddes emellertid en expansion som med något avbrott för 1857
års kris och vid minskningen av den franska exporten 1859 förlöpte
ganska jämnt fram till krisåret 1866. Avbrottet i expansionen blev
emellertid endast tillfälligt och exportökningen fortsatte efter krisen
ehuru i en något långsammare takt. Kulmen under perioden
uppnåddes 1873.
I Västemorrlands län ökade trävaruutförseln stadigt med en
nedgång 1855. Konjunkturkänsligheten tycks ha varit ringa både vid
krisen 1857 och under prisfallet på 1860-talet. Även den kraftiga
krisen 1866 satte endast obetydliga spår i utvecklingen.
Utvecklingen inom denna region gick dock långsammare än i
Gävleborgs län, och 1860 hade Västernorrland förlorat sin ledande
ställning som exportör av sågade varor; det skulle dröja ända till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
