Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Upplösningen av 1800-talets hushållning (sedan 1914) - Industriens utveckling och roll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336 Upplösningen av 1800-talets hushållning (sedan 1914)
Industriens utveckling och roll
Från andra sidan sett innebär detta att industrialiseringen och ännu
mer kommersialiseringen, övergången till ökad betydelse för industri,
handel och samfärdsel, fortgick utan uppehåll. Man får ett inexakt
uttryck för denna tendens genom att se på stadsbefolkningens absoluta
och relativa ökning, så till vida som fortfarande en stor del av
Sveriges industri låg på landsbygden. Urbaniseringen,
stadsbebyggelsens utbredning, var emellertid i sig själv mycket stark och har
intresse redan som fristående företeelse. Sedan 1900 växte
stadsbefolkningen sålunda med 1 Vi million människor, också när
municipal-samhällen och dylika lämnas å sido, men med nära 1 700 000 när
dessa senare — som mycket rimligare är — inräknas i
stadsbefolkningen. I andel av totalbefolkningen var stadsbefolkningen ännu 1900
endast 21 Vz %, men hade i början av 1940 vuxit till 37 %
frånsett och 44 % inberäknat municipalsamhällena. Stadsbefolkningen
blev med andra ord mer än fördubblad i relativ betydelse, vilket i
själva verket belyser hur sen dess utveckling har varit i Sverige. Det
var framför allt dels stations- och dels förstadssamhällena som
till-kommo eller tillväxte under denna tid. Icke mindre än 22 nya
samhällen fingo stadsrättigheter efter 1900; och ett icke mycket mindre
antal likartade samhällen men utan rättslig ställning som städer
hade ytterligare tillkommit.
Under tiden efter det första världskriget hade industrien två stora
svårigheter att övervinna. Den ena bestod i själva depressionen,
prisfallet på industriprodukter, och den andra låg i den 1920 införda
åtta-timmars-dagen. Den senare framtvang ej blott stora
omläggningar utan höjde också i mycket hög grad timförtjänsten för
industriarbetarna och gick rent av tillsammans med stark höjning av
arbetarnas dagsförtjänst, ersättningen för den samtidigt förkortade
arbetsdagen. Tendensen skärptes ytterligare under resten av
1920-talet, genom ett prisfall som ökade arbetarnas löner icke blott i
förhållande till deras levnadskostnader utan i ännu högre grad i
förhållande till industriprodukternas priser. I jämförelse med
löne-höjden 1913 hade nivån relativt till industrivarornas priser stigit med
41 % t.o.m. år 1924 och med icke mindre än 71 % t.o.m. år 1929.
Sedan försöken att uppnå högre tullskydd hade strandat, bestod
industriledningarnas sätt att möta detta läge i en omläggning, som har
brukat uttryckas med det föga träffande ordet rationalisering. Vad
som närmare bestämt inträffade var främst två viktiga
förändringar. Den ena bestod i en allmänt ökad mekanisering, dvs. ökad
användning av maskinkraft i förhållande till direkt mänsklig
arbetskraft; de höga arbetslönerna i förening med ganska låga räntor voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
