Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Upplösningen av 1800-talets hushållning (sedan 1914) - Appendix - Upplösningen av 1800-talets hushållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350 Upplösningen av 1800-talets hushållning (sedan 1914)
heter och misslyckanden, blev resultatet betydligt bättre. Detta ökade
tillförsikten bland dem som rekommenderade statliga ingrepp på det
ekonomiska området och minskade obenägenheten för åtgärder som
kunde tänkas få ett ogynnsamt inflytande på det privata näringslivet.
Man torde därför ha anledning tro att de mer eller mindre
socialdemokratiskt färgade ingreppen inom det ekonomiska livet skulle ha
blivit avgjort mindre omfattande om inte de båda världskrigen hade
kommit emellan. Däremot förefaller det alldeles givet att ett
socialdemokratiskt genombrott under alla omständigheter skulle ha kommit
till stånd. De sociala förhållandena utvecklade sig under en stor del
av perioden i en riktning som måste innebära en förstärkning av
socialdemokratiens ställning inom riksdagen, och de konstitutionella
reformer, som påskyndades av krisförhållandena under och efter
första världskriget, hade i varje fall nog inte länge låtit vänta på
sig.
Det är knappast möjligt att ge någon exakt statistisk bild av de
sociala förskjutningar som utgjorde en förutsättning för den
ändrade maktfördelningen inom riksdagen. Vad som i alla händelser är
påtagligt är att de krafter som står socialdemokratien nära ha
undergått en stark organisatorisk utveckling under de senaste fyra
årtiondena. Vid slutet av 1955 omfattade LO 1 384 000 medlemmar.
1913 var siffran inte mer än 97 000. Vid den tiden gjorde sig
visserligen de förlamande efterverkningarna av storstrejken ännu
gällande, men även vid den tidigare toppunkten 1907 hade antalet
anslutna inte utgjort mer än 186 000. Redan vid slutet av första
världskriget hade man överskridit denna tidigare rekordsiffra, och
vid slutet av 1939 hade man nått upp till 961 000.
Under senare år har LO vuxit relativt långsamt. De kretsar som
fackföreningarna vända sig till äro redan ganska genomorganiserade.
Organisationen av tjänstemannagrupperna fortgår däremot alltjämt
i relativt snabbare takt. Den största organisationen på detta område
— TCO — omfattade 1955 338 000 medlemmar. Vid första
världskrigets utbrott var tjänstemannakåren ännu i huvudsak oorganiserad.
Det var först under 1930-talet som en avgörande vändning inträdde
på den punkten.
Jordbrukets omfattande föreningsrörelse har också sitt upphov
under mellankrigstiden, närmare bestämt under 1930-talet.
Överhuvud har det svenska samhället organiserats på ett vis som står
i skarp motsättning till förhållandena före 1913. Sannolikheten talar
för att situationen, vad beträffar LO och TCO, skulle ha blivit
ungefär densamma, även om den internationella utvecklingen sedan
1913 hade fortgått utan krigiska störningar. Däremot är det ovisst
hur det i så fall skulle ha gått med jordbrukets organisation. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
