Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Upplösningen av 1800-talets hushållning (sedan 1914) - Appendix - Upplösningen av 1800-talets hushållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Appendix 349
början av 1920-talet på ett våldsammare sätt än på länge, och den
allmänna inställningen 25 år senare. I början av 1920-talet var också
många socialdemokrater beredda att acceptera en omfattande
arbetslöshet, därför att den betraktades som ett ofrånkomligt inslag i den
deflation som skulle möjliggöra en återgång till guldmyntfoten enligt
1914 års paritet. Även på socialdemokratiskt håll var man således
i viss mån villig att erkänna penningpolitikens primat.
Efter andra världskriget var situationen en annan. Inget parti var
längre redo att acceptera en omfattande arbetslöshet. Alla voro ense
om att åtgärder för att trygga den ”fulla sysselsättningen” var ett
första rangens intresse för den ekonomiska politiken. Även om man
drog sig för att göra en officiell deklaration i den riktningen, gav
man i praktiken den fulla sysselsättningen försteget framför
penningpolitiken.
Men det är dock uppenbart att förskjutningen i de politiska
maktförhållandena också spelade en stor roll vid nyorienteringen av den
ekonomiska politiken. Detta blir särskilt framträdande om man
riktar uppmärksamheten på en annan punkt, som delvis var en
nödvändig förutsättning för den socialpolitiska expansionen: den starka
skärpningen av den progressiva beskattningen. Det är klart att också
andra meningsriktningar än socialdemokratien måste vara beredda
att acceptera en ökad skattebörda, om de växande sympatierna för
en mera liberal socialpolitik överhuvud skulle kunna leda till
praktiska åtgärder. Men de skattereformer som vidtogos under
socialdemokratisk ledning gingo i vissa avseenden längre än vad som krävdes för
att realisera de socialpolitiska målen. Det höga skattetrycket,
”utjämningen av inkomstnivån”, blev inte bara ett medel utan ett mål i
och för sig, och det innefattade åtgärder, exempelvis den löpande
förmögenhetsskatten och kvarlåtenskapsskatten, som hade relativt
ringa finansiell betydelse men verkade direkt konfiskatoriskt på
för-mögenhetsinnehav. Å andra sidan sköts den indirekta beskattningen,
frånsett beskattningen av tobak och alkohol, mera i bakgrunden.
Vid dessa avgöranden spelade den socialdemokratiska
maktexpansionen en avgörande roll. Det är svårt att säga vilka ekonomiska och
finansiella konsekvenser detta genombrott skulle ha fått, om inte de
båda världskrigen hade kommit emellan. Sannolikheten talar
emellertid för att konsekvenserna i så fall skulle ha blivit mindre
vittgående. De båda världskrigen inneburo ju nämligen kraftiga
framstötar i riktning mot statssocialism och planhushållning. Under det
första världskriget visade sig statsmakten visserligen ännu i rätt hög
grad ur stånd att på ett tillfredsställande sätt fylla de uppgifter som
kraven på statlig dirigering ställde. Under det andra världskriget
däremot, då man kunde profitera av det tidigare krigets erfaren-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
