Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Upplösningen av 1800-talets hushållning (sedan 1914) - Appendix - Försöken att återställa 1913 års samhälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356 Upplösningen av 1800-talets hushållning (sedan 1914)
nomiska svårigheter som vi hade att kämpa med under 1920-talet.
Men detta alternativ kunde knappast betraktas som praktisk politik.
Andra länder i liknande läge, delvis också sådana som i likhet med
Norge och Danmark befunno sig i en ännu sämre position än vi, satte
in alla krafter på att uppnå den gamla guldpariteten. Inte heller
inom svensk socialdemokrati var man — såsom redan nämnts —
beredd att resa något principiellt motstånd på denna punkt.
Deflationen sattes således igång och detta i en situation då det
svenska näringslivet ur olika synpunkter var speciellt sårbart.
Kostnadsläget och konkurrensförmågan hade försämrats genom det
bråd-störtade införandet av åttatimmarsdag och genom den höjning av
timlönerna som stod i samband därmed. Finansiellt var näringslivet
inte heller väl rustat för en så oerhörd påfrestning som den som nu
följde. Avskrivningsmetoderna voro i allmänhet inte anpassade efter
de väldiga rubbningarna i penningvärdet, och beskattningen hade
delvis organiserats på ett sätt som försvårade rationella åtgärder i
detta avseende. Hela kreditväsendet måste också i hög grad bli
lidande på en omfattande deflation. Aktiemarknaden byggde
fortfarande i mycket stor omfattning på bankernas stöd, och detta kunde
lätt komma att ge anledning till mycket omfattande förluster för dem
vid deflation. Överhuvud torde man ha rätt att påstå att en politik
av den art som drevs i Sverige under dessa år kunde genomföras
utan alltför katastrofala verkningar endast tack vare vissa speciella
omständigheter, av vilka flera numera ej är att påräkna. Först och
främst förutsattes en betydande rörlighet i penninglönerna. Vidare
krävdes en snäv arbetslöshetspolitik, stora rationaliseringsmöjligheter,
ett gynnsamt marknadsläge för viktiga svenska exportvaror samt en
— sedan de egentliga krigsskatterna avvecklats — relativt låg
skattenivå.
När man en gång beslutat sig för denna äventyrliga politik, var
det en fördel att den genomfördes så pass snabbt och hänsynslöst som
faktiskt blev fallet. På det viset nådde vi relativt fort ett nytt
jämviktsläge, där produktionen och utrikeshandeln återigen kunde ta
fart. Det är möjligt att Sverige, efter återgången till guldet, temporärt
led av de svårigheter som en övervärderad valuta innebär. I denna
situation var det en lycka för oss att flera av våra ledande
exportindustrier hörde till de tekniskt progressiva. Dessutom gestaltade sig
den utländska efterfrågan och över huvud ”terms of trade” ganska
gynnsamt för vår utrikeshandel. I själva verket kom exporten att
utveckla sig mycket kraftigare än världshandeln i allmänhet. Vår
export vann med andra ord terräng internationellt. Sådana ledande
exportindustrier som pappers- och massa- samt verkstadsindustrien
utvecklade sig i allmänhet gynnsammare än den industriella produk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
