Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Upplösningen av 1800-talets hushållning (sedan 1914) - Appendix - Försöken att återställa 1913 års samhälle - Nya tendenser under 1930-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nya tendenser under 1930-talet 357
tionen i dess helhet. Alldeles särskilt gäller det den förstnämnda
industrien. Däremot torde vår valutapolitik ha haft besvärliga
konsekvenser för sådana exportindustrier som befann sig i ett svagare
läge, speciellt järnhanteringen och sågverksindustrien. Också
produktionen för hemmamarknaden blev nog i vissa avseenden negativt
påverkad, så mycket mera som det reella tullskyddet hade minskats
genom prisstegringen. Alldeles särskilt bidrog utvecklingen att
försvåra läget för jordbruket.
Man brukar vanligen säga att lönestegringarna i samband med
åttatimmarsdagen och den därav framkallade rationaliseringen var
den närmaste orsaken till den arbetslöshet som förblev en ganska
envis företeelse under 1920-talet, även om den vid slutet av årtiondet
hade reducerats i hög grad. Det är säkerligen riktigt, men läget
förvärrades ytterligare i samband med deflationen. Med en annan och
mindre ambitiös valutapolitik skulle vi utan tvivel ha haft mycket
bättre möjligheter att klara arbetsmarknadens problem. Man kan också
ha anledning att fråga om inte den betydande svenska kapitalexport
som förelåg under 1920-talet skulle ha reducerats i omfattning, ifall
vår politik hade utformats på ett sätt som skapat en ”full
sysselsättning”. Troligen har man också rätt att säga att erfarenheterna
från 1920-talet, trots de imponerande valutapolitiska resultaten,
bidrogo att skapa förutsättningar för den förändrade orientering av vår
ekonomiska politik som 1930-talet förde med sig. 1930-talet ställdes
delvis inför arbetsmarknadsproblem av liknande art som 1920-talet.
Men de behandlades med andra medel och resultaten blevo också
rätt annorlunda.
Nya tendenser under 1930-talet
Liksom början på 1920-talet karakteriserades också motsvarande del
av 1930-talet av en svår depression med starkt fallande priser.
Nedgången var inte lika häftig som under deflationskrisen 1920—22,
men i stället visade depressionen tendenser att bli mera långvarig. Vi
undgick emellertid den fördjupning av krisen som inträdde i
länderna med guldmyntfot efter 1931, och ännu när vi i september
1931 övergingo till pappersmyntfot, höll sig hemmamarknaden
relativt väl uppe.
Övergången till pappersvaluta var minst av allt någon planmässig
åtgärd. Vi försökte tvärtom intill det sista bevara guldmyntfoten,
även efter det att England hade gett upp spelet. Men sedan vi en
gång lämnat guldet och deprecierat valutan, begagnade vi det
vidgade svängrum för den ekonomiska politiken som detta innebar. Vi
kunde nu inom vissa gränser tillämpa en expansionistisk politik för
13* Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
