Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Upplösningen av 1800-talets hushållning (sedan 1914) - Appendix - Tiden efter 1939
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tiden efter 1939 363
kontroll. I samband med ganska snäva restriktioner för
investeringarna och speciellt en överföring av arbetskraft från
bostadsbyggandet till exportindustrierna underlättades saneringen av vårt
penningväsen.
Dessa åtgärder torde ha varit tillräckliga för att förhindra en
ytterligare försämring av vårt valutapolitiska läge, men de kunde dock
inte undanröja den övervärdering av valutan som hade skapats
under de föregående åren. Det logiska slutet på utvecklingen blev
därför en devalvering av vår valuta i september 1949, även om denna
förändring, under engelskt inflytande, torde ha gått något längre
än som ur vår synpunkt var nödvändigt. Också vid detta tillfälle
kunde det för övrigt konstateras hur starkt man fortfarande hängde
fast vid erfarenheterna från 1930-talet. På den tiden hade
devalveringen, såsom redan nämnts, inte lett till några omedelbara
rubbningar i den svenska prisnivån. På en del håll hängav man sig åt
förhoppningen att prisutvecklingen inte skulle bli mindre
gynnsam nu än i början på 1930-talet. Härvid bortsåg man från att
konjunkturläget var ett helt annat 1949 än 1931. I verkligheten fick vi
successivt en prisstegring som ungefär motsvarade devalveringen.
Man har säkerligen rätt att påstå — inte minst när man studerar
utvecklingen i andra länder med övervärderad valuta — att
åtgärden 1949 i alla fall var av mycket stort positivt värde. Den gjorde
det möjligt för oss att ansluta oss till den frilistning av importen
från andra västeuropeiska länder som OEEG energiskt propagerade
för, särskilt sedan 1950 EPU trätt i funktion, en clearing- och
kreditorganisation för handeln, som omfattade Västeuropa och en del
anslutna länder i andra världsdelar. I Sverige har man också under
detta nya skede tagit sina förpliktelser gentemot OEEG och EPU
på allvar, och på senare tid har frilistningen i inte obetydlig
utsträckning börjat tillämpas också mot dollarområdet. Men
förhållandena på arbetsmarknaden i förening med den permanenta
högkonjunktur som den politiska principen om full sysselsättning skapar
både hos oss och på andra håll ha gjort att vi ha fått tendenser till
nya övervärderingar av vår valuta, i samband med alltför starka
lönestegringar. Produktionen har emellertid i stort sett utvecklat sig
gynnsamt. År 1956 beräknas den industriella produktionen ha legat ca
80 % högre än under det sista fredsåret 1938—39.
Det är klart att vi fortfarande är långt ifrån 1800-talets samhälle
också på en hel del punkter där man utan tvekan skulle kunna anse
en återgång vara önskvärd. Uppdelningen av världen politiskt och
ekonomiskt är fortfarande en realitet som förhindrar ett något så när
stabilt fredsläge och ett återupprättande av förkrigstidens fria
kapitalmarknader. Trots alla åtgärder för Västeuropas ”integration” ha vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
