Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och prästen och frun nicka till dem alla,
goddag, goddag, de skulle nog snart lära känna
varandra. Ja, ja, nu gällde det alltså att få
bagaget i land.
Men medhjälparen Levion ser mot kajutan
och är färdig att vada ut igen.
»Är det inga småttingar?» frågar han.
Ingen svarar, men alla se på prästen.
»Om det inte är några barn?» upprepar
medhjälparen.
»Nej», svarar styrmannen från båten.
Frun hade blivit röd i ansiktet. Prästen sade:
»Det är bara vi... Nu ska ni sedan komma,
så vi får göra upp, mina vänner.»
Naturligtvis var han rik. Det var en karl,
som inte undanhöll den fattige hans lön; den
förre prästen gjorde aldrig upp, han sade bara
tack »så länge».
De gingo upp från stranden, och Rolandsen
var vägvisare. Han gick vid sidan av vägen för
att ge de andra plats; han hade små och
fåfängliga skor på sig, men det gjorde honom
ingenting, han gick också med rocken öppen i
den kyliga majvinden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
