Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
vidare, men hans röst var stor och vacker.
Rolandsen hade sin mening med att hålla frun kvar
mitt på vägen, det kunde ju hända, att någon kom
spatserande denna tid. Det hade ju hänt förr.
Och om frun hade haft ont om tid, skuile hon
nu varit illa ute, de började samtala igen, och en
lång stund förgick. Han talade annorlunda än
hennes man, prästen, det lät som om det kom
från en helt annan värld, och medan han
tumlade med sina vackraste fraser, blevo hennes ögon
runda som på en lyssnande liten flicka.
»Ja, Gud vare med er», sade hon, när hon gick.
»Det är han nog också», svarade han.
Hon studsade.
»Är ni säker på det? Hur så»
»Han har ju skäl till det. Visst är han Gud
över allt skapat, men det kan nu inte vara något
vidare att vara Gud över djuren och bergen. Det
är egentligen vi människor, som göra honom till
det han är. Varför skulle han då inte vara med
oss?»
Och efter att ha fått fram denna präktiga fras,
såg Rolandsen ganska tillfredsställd ut.
Prästfrun grubblade över honom, då hon gick. Håhå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
