Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
det var inte för intet, som den lilla knopp han
bar på axlarna hade gjort en stor uppfinning.
Men nu hade konjaken kommit. Rolandsen
hade själv burit upp ankaret från båtskjulet, han
tog ingen omväg med sin börda, utan bar det
under sin starka arm mitt på ljusa dagen. Så
modigt var hans hjärta. Och nu kom en tid,
varunder Rolandsen tröstade sig över alla sina
motgångar. Och det fanns nätter, när han
uppträdde och regerade alla vägar, han rensade dem och
gjorde dem ofarbara för de främmande fiskarna,
som gingo i sina lovliga ärenden till flickor.
En söndag infann sig ett fiskelag i kyrkan, alla
karlarna lagom berusade. Efter gudstjänsten
drevo de på vägen och gingo ej ombord igen, de
hade brännvin med sig och drucko sig allt
muntrare och ofredade de förbigående. Prästen
hade varit uppe på vägen och talat med dem men
hade ej kunnat uträtta något; sedan hade
länsmannen kommit, och han hade på sig sin mössa
med guldrand. Några av karlarna hade då
begivit sig ombord, men tre män, däribland store
Ulrik, hade ej velat vika. Det skulle märkas, att
de voro i land, ropade de, flickorna voro deras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
