Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
begav han sig ned till prästgården. Mack hade
råd att visa sig välvillig, han hade redan hört
talas om det överväldigande intryck hans
behandling av inbrottstjuven gjort, nu hälsade alla på
honom som i gamla tider, ja, högaktade honom
ännu mera än förr. Det fanns dock bara en Mack
på hela kusten.
Men hans promenad till prästgården var till
ingen nytta. Jungfru van Loos grät av rörelse
över att det var själve Mack, som kom, men ingen
skulle få henne att göra det gott igen med
Rolandsen, aldrig i världen. Mack fick det intrycket,
att det var prästen, som gjort henne så bestämd.
När jungfrun begav sig ned till båten, följde
prästen och frun henne. De önskade henne båda
en lycklig resa och sågo henne stiga i båten.
»A Gud, nu är jag säker på att han ligger där
uppe i skogen och ångrar sig», sade jungfru van
Loos och tog till näsduken. :
Båten stötte från land och gled bort med långa
årtag.
»Där är han b skrek jungfrun och reste sig till
hälften upp. Hon såg ut, som om hon tänkte
vada i land. Så gav hon sig till att vifta av alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
