Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
som huserade i hela hans huvud. Det var då,
som den avsatte medhjälparen Levion slog till
ett skadeglatt skratt över sin kollega Enok och
uttalade den åsikten, att det måtte vara fasligt
varmt att gå med öronbindel denna tiden.
Det kräket Levion hade allt sedan sin
förnedring icke gjort annat än förföljt sin efterträdare
Enok med sin avundsjuka. Inte en enda natt
kunde han vara ute på flundrefångst, utan att
han just lade sig utanför Enoks strand och
kustremsor och högg efter den flundra, som Enok
varit närmast till. Och behövde han trä till ett
öskar, så skulle han nödvändigt snoka reda på
det i Enoks furuskog nere vid sjön. Aldrig
förlorade han Enok ur sikte...
Det kom snart ut ett rykte, att jungfru van
Loos slagit upp med sin fästman och för stor
skams skull måst lämna prästgården strax.
Handelsman Mack beklagade den förtappade
telegrafisten och beslöt sig för att göra ett litet
försök att laga sprickan. Han tog egenhändigt ned
Rolandsens bekännelse från grindstolpen och
förklarade, att det på det hela taget varit mot
hans vilja, som den därstädes uppsatts. Därpå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
