Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
af beskuggningen från den tjocka beläggning, som det successive
framskridande cefalodiet kommer att bilda ofvan densamma. De
något äldre cefalodierna ligga därför som på en dyna af
förmultnande Lecanora-bål och genomdraga denna med sitt haptersystem.
Vi kunna kalla detta cefalodiuin för det primära eller centrala.
Men äfven sekundära och excentriska cefalodier inneslutas af de
tillväxande flikarna på de stora bålarna. För att en sådan
inne-slutning skall äga rum fordras dock, att flikarna, som fallet alltid
är på ungdomsstadiet, äro tilltryckta. Ofta är dock marginaldelen
på de något större exemplaren nägot höjd öfver underlaget och i
så fall komma de små cyanofycebålarna under densamma samt
dödas. — Det torde vara onödigt tillägga, alt de sekundära
cefalodierna utveckla sig på samma sätt som de primära, sedan de
omslutits af grönalgsbålen.
I hvilket fall som helst är det det primära eller centrala
cefalodiet, som ger Lecanora-bålen dess fysionomi och det, som af ålder
ådragit sig floristernas, särskildt de svenskas, uppmärksamhet, och
som af dem äfven korrekt och träffande skildrats, ehuru dess
utvecklingshistoria först nu kunnat klarläggas. Linné, som 1767 i
Mantissa plantarum p. 133 beskrifver sin Liehen gelidus efter
exemplar insamlade af König på Island, afser troligen det centrala
cefalodiet, då han talar om: »Florum peltæ discum occupant, — multum
elevatæ, radiato-plicatæ». Acharius, som i Prodromus p. 64
kallar organet i fråga glomerulus centralis och i sina senare arbeten
Verruca centralis, meddelar flera träffande notiser om dess yttre
morfologi. Så säger han i Methodus p. 188—189: »Verruca centrali fusca
radiato-rimosa, ambitu radioso-lobato; — Singularis ob verrucam
centralem elevatam solitariam fuscam, quæ in centro dehiscit rimis
radiosis ad peripheriam ipsæ verrucæ sublobatam ductis» och i
Licheno-graphia universalis p. 429 bland annat: »Verruca thallode discolori
centrali, uti nota peculiari, a reliquis detectis Lichenibus crustaceis
distincta species». Wahlenberg talar i Flora lapponica p. 415 om
»rosula centrali incrassata» och gör i Flora suecica p. 811 den i
hufvudsak riktiga utvecklingshistoriska iakttagelsen: »Singularis
ro-sulä centrali incipienti altera supra alteram». Elias Fries anför i
Lichenographia europæa p. 104: »maxime insignis prole sua
centrali semper — præsente». Nylander är den förste, som använde
benämningen »cephalodium» och som visar att det innehåller
goni-dier af en annan typ än bålen: »Auetores de »Verruca centrali»
thalli loquentes non observarunt eam cephalodium constituere in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
