- Project Runeberg -  Svensk botanisk tidskrift / Band 1. 1907 /
107

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

107

signe formani thalli quodammodo imitans; granula gonima
glome-rulose disposita offert glauca vel glauco-coerulescentia sæpe plura
moniliformi-juncta, omnino dissimilia gonidiis veris fere
mediocri-bus strati gonidiadis thalli. In speciminibus magis evolutis plura
talia cephalodia supra thallum adnata sparsa conspiciuntur.
Liche-nes scandinaviæ p. 135.

Den utveckling af Lecanora gelida med dess cefalodier, som jag
nu skildrat, visar sålunda en tydlig antagonism mellan de partier
af lafsvampen. som hysa Palmellace- och de som hysa
cyanophyce-gonidier. Till en början fortlefva bägge jämsides, men snart blir
det normala förloppet det. att cefalodiet lägger sig öfver
Lecanora-balen och dödar den under sin skugga. De äro nu tvenne
morfologiskt frän hvarandra fullt skilda individer, af hvilka det ena,
cefalodiet, lefver i antagonistisk symbios med det andra.
Lecanora-balen. Den senare ligger under i kampen, men räddas till sin
existens genom en snabbare tillväxt. Denna antagonistiska symbios
är af det slag, som torde vara ganska vanlig bland lafvarna,
nämligen att själfva dödandet sker mekaniskt, och att sedan den
segrande partens mycelium saprofytiskt tillgodogör sig en del af den
dödade lafvens massa. De grunder, som jag anser mig äga för att
antaga, dels denna form af antagonistisk symbios, dels en viss
sapro-fytism. äro:

1 att jag ej kunnat iakttaga några hvfer intränga från cefalodiet i
den lefvande Lecanora-balen, men väl ymnigt i dess genom
öfver-stuggningen dödade delar.

21 att pseudocefalodiet som växer direkt pa stenen, endast när
0,1—0,2 mm. i diameter, dä däremot det centrala cefalodiet, som växer
pà ruttnande Leca/iora-bàl. nàr mångdubbelt större dimensioner,
enligt Th. Fries’ en diameter af ända till 15 mm.

Ytterligare komplicerad blir denna antagonistiska symbios genom
en ej sa sällsynt inträdande motattack fran Lecanora-balen. Det
finnes en svag punkt pa det centrala cefalodiet. innan det ännu
under sin solfjäderformiga utbredning slutit de yttersta flankflikarna
tillsamman, nämligen själfva proximaldelen. Om cefalodiet sà
tidigt omgärdas af Leca/iora-bälen, att det ej pä nämndt sätt hunnit
tillsluta den inbuktning, i hvars spets proximaldelen ligger, kan
denna med sin ringa tillväxtsintensitet och ringa höjd öfver
underlaget blifva öfverväxt af ett skott från Lecanora-bàlen. Detta skott
kommer da att snart skiljas från sitt moderskott vid sammanslut-

1 Liehen. Scand. p. 229.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:58:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svbotan/1/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free