Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
ningen af inbuktningen på cefalodiet samt att sedermera växa
epi-fytiskt på detta. Liksom cefalodiet under sin tillväxt lefver
epify-tiskt |)å Leca/iora-bålen n:o 1 och successive dödar den, lefver nu
Leca/iora-bålen n:o 2 epifytiskt på cefalodiet, successive dödande
detsamma. På en 12 mm. lång radie af en dylik komplex voro
inifrån utåt de olika individen fördelade sålunda:
1) Lecanora-bål n:o 2 ........................................... 2 mm.
2) Ännu ej öfverväxt primärt cefalodium 2 >
3) » » » Lecanora-bål n:o 1 6
4) Sekundärt cefalodium .................. ........ 1
5) Lecanora-bkl n:o 1 ............................ 1 »
Äfven de sekundära cefalodierna kunna på alldeles samma sätt
bli betäckta af en epifvtisk Lecanora-bål n:o 3.
För att fa en öfversikt af huru en utbildad L. gelida med den
utvecklingshistoria, som vi nu sökt skissera, kommer att gestalta
sig, torde vara lämpligast att kasta en blick på de snitt genom
kontakten mellan grönalgsbålarna och cyanofycebålen, som äro
afbildade Ta fi. II. Fig 1 — 2.
Grönalgsbålen visar ett hyfsvstem, hvars element gå i två
riktningar. I bålens öfre del äro hvferna uppåtriktade, starkt
septe-rade. De omsluta grupper af gonidier och ofvan dessa bilda de elt
föga mäktigt kortikallager med tunn epithallus. Den undre delen af
bålen är ett medullarlager med mera horisontalt gående, svagt
septe-rade hyfer, som bilda en gles väfnad med stora luftförande
inler-stitier. Öfvergångslagret till gonidiallagret är mera opakt med
mindre interstitier. Den understa delen består af fina rhizoider, som
jag kunnat följa ner mellan glimmerbladen till åtminstone 4
ganger bålens mäktighet för öfrigt.
Cefalodierna visa i sina förgreningsförhållanden fullständig
analogi med grönalgsbålen; alla flikarna äro dock högre och smalare.
Anatomien är dock afvikande. Alla hvferna äro tätt septerade. De
söndra, samlade till grofva balkar, algmassan i stora partier där
hvferna förlöpa mera glest. I dessa balkar äro liyferna
uppåtriktade, men da de nått algkoloniernas topp, smyga de sig utmed
denna, bildande ett relativt mäktigt kortikallager med ojämnt
utbildad epithallus. Rhizinerna som gå ner i den sammanpressade
döda grönalgsbålen äro breda och korta.
Den grönalgsbål, som kommit upp på cefalodierna, är mycket
tunn; särskildt gäller detta medullarlagret. Rhizoiderna samla sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
