Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
220
jaure var tillgången lill fjället Vasitjåkko lätt och markerna och
fjällen kring Riksgränsen likaså. En och annan utflykt till mera
aflägsna fjäll ha nog äfven gjorts, men ännu alltjämt torde hittills
gjorda undersökningar böra betraktas endast såsom rekognoseringar
af strödda punkter, viktiga såsom sådana men otillräckliga att
gifva en full bild af dessa trakters vegetationsförhållanden.
Af särskildt intresse är att tillse järnvägsbyggnadens och
järnvägstransporternas inflytande pä vildmarksflorans uppblandning
med främmande element; ett viktigt bidrag till kännedomen om
växtimporten under järnvägens byggnad har N. Sylvén, som
sommaren 1903 arbetade vid den naturvetenskapliga stationen vid
Vassijaure, lämnat (Botan. Notis. 1904 H. 3).
Mången gång har jag mött den föreställningen, att vegetationen
i dessa högnordiska fjälltrakter hufvudsakligen skall förete
förkrympta former. Uppe på fjällen eller på vindiga ställen eller där
vegetationen lefver på en tunn jordskorpa, hvilande på bottenfrusen
mark, är det nog så, men på mera gynnade ställen t. ex. vägen
mellan Abisko och Björkliden finnes i Nuoljas bäckdalar en
synnerligen rik och kraftig växtlighet och i ännu högre grad är detta
förhållandet a sjöns norra sida, där sluttningarne vetta mot söder,
naturligtvis äfven här, hufvudsakligen i flod- och bäckdalar. En
kännare af dessa trakter, Otto Sjögren, säger (Turistfören. ärsskr.
1905): Så vackra skogsängar som vid Snuorajokk, Pesisjokk och
Pålnoviken får man leta efter på sydsidan», och han tillägger:
Vegetationen är ovanligt kraftig såge man ej fjällen, skulle
man tro sig vara någonstädes på ostkusten af mellersta Sverige.
Och Sjögrens omdöme gäller äfven till fullo om Ortojokksdalen
och Majvatjåkkos sluttningar. Där liksom vid Snuorajokk nå
björkarna en höjd och en lummighet, som säkert föga understiger,
hvad man kan se i mellersta Sverige. Björkstammar, som mättes,
visade ett omfång af mera än 1 meter. Rönnar och häggar växte
högt och visade en blomsterrikedom, hvartill jag aldrig söderut
sett maken. Geum rivale, Trollius europæus, Spiræa ulmaria f.
denudata, Mulgedium alpinum, Cirsium heterophyllum, Milium effusum,
Polystichum spinulosum ß dilatatum, Onoclea Struthiopteris,
Cystopteris montana m. fl. nådde en höjd och en frodighet, större än i
allmänhet i sydligare trakter. Å dessa gynnade lokaler möter man
äfven Rubus idæus, Fragaria vesca, Actæa spicata, Paris quadrifolia,
Viola montana o. s. v.
Under de 3 somrarna 1903, 1905 och 1906 har jag tillbragt några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
