Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’328
allt inom de bägge stora oceanområdena (del atlantiska och det
indisk-pacifika) visa stor öfverensstämmelse med hvarandra alldeles
oberoende af de floristiska växlingar de olika inlandsvegetationerna
än må visa. Mangrovevegetationen t. ex. i Indiska—Stilla Oceanen är
ju så godt som likartad inom hela detta väldiga område och några
endemiska mangrover äro ju icke kända. Att detta till öfvervägande
del får tillskrifvas just strand Horornas gynnsammare
spridningsmöjligheter äfven långa hafsvidder lider väl intet tvifvel.
Man kan således vänta sig, att inom växtgrupper, som antagas
gifva upphof till nya arter, vi skola inom ett visst område finna
sådana företrädesvis bland sådana familjer och släkten, som äga
svåra spridningsmöjligheter, mindre däremot bland de andra, som
lätt kunna transporteras af vind eller fåglar. Om detta är riktigt, är
det också antagligt, att endemism skall vara vanligare inom sådana
grupper eller släkten, som äro sällsynta och begränsade lill små
utbredningsområden äfven på andra håll. Detta är också fallet.
Så hafva t. ex. tvenne sällsynta Peperomia-arter bägge endemiska
varieteter eller elementararter på Ritigalas topp, medan däremot två
andra mycket vanliga Peperoniia-arter icke hafva sådana. Men äfven
en annan sak är anmärkningsvärd och pekar i samma riktning. De
endemiska formerna på Ritigala höra just till sådana familjer, som
uppvisa det största antalet endemister äfven på andra håll på Ceylon.
Då nu alla Ritigalas arter måste hafva inkommit och
transporterats från de omkringliggande höjderna med spridningsagentier af
just samma slag, som verka ännu i denna dag, och Ritigalas
endemiska arter icke finnas annorstädes och vidare icke heller några
nivåförändringar eller klimatväxlingar hafva ägt rum, som kunna
antagas hafva splittrat förut mera utbredda arter, så måste alltså
dessa endemiska former antagas hafva uppstått på Ritigala och orsaken
till deras endemism ligger i deras stora svårighet att blifva spridda.
Om det således är uppenbart, att Horan på Ritigala har invandrat
dit på ett sätt, som verkar än i denna dag och alltså också de
endemiska arierna uppstått där och icke annorstädes, så frågas: i
enlighet med hvilka artbildningsteorier måste detta tänkas hafva
skett? Man har då egentligen endast att välja mellan teorien om
naturligt urval ur ett ofantligt antal oändligt små variationer eller
ock mutationsteorien.
När det nu gäller alt förklara en arts uppkomst, måste med
antagandet af den första teorien 0111 urval hvarje enstaka artkaraktär
hafva:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
