Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’327
anmärkningsvärdt förhållande. Af dessa 30, eller — om vi utesluta
några (6) såsom eventuella låglandsarter, hvilka möjligen kunna
tänkas i stånd att hafva vandrat steg för steg — af dessa således 24
äro icke mindre än åtminstone 8 endemiska antingen som arter
eller varieteter och det på ett så ytterst begränsadt område om några
kvadratkilometer som toppen af Ritigala. Af dessa med osäker eller
okänd spridningsmöjlighet äro således icke mindre än 33,3 %
endemiska d. v. s. en större procent endemister än Ceylon i dess helhet
kan uppvisa (jfr ofvan sid. 322).
Alltså hafva vi på Ritigala bland växter från torra området i nordost,
hvilkas närvaro där naturligen är lättast förklarad, följande antal
endemiska arter: nämligen 1 på 49 (2,1 %); bland öfriga, från andra
områden dittransporterade: förda med fåglar: 1 på 24 4,2 "„’); förda med
vinden: 3 på 49 (6,1 %) samt slutligen bland dem med okända eller
försvarade spridningsmöjligheter: 8 på 24 (33,3 %’). Dessa fakta synas
visa, alt endemism, om öfriga förhållanden äro lika, står ungefär
i proportion till svårigheten för en växt att blifva spridd och komma
bort från en viss växplats.
Detta bekräftas också af hvad man känner från andra håll,
särskildt beträffande öflororna.1 Så äro ju t. ex. såväl Azorerna med
deras utprägladt europeisk-nordvästafrikanska flora likasom
Bermu-dasöarna med deras nordamerikansk-västindiska flora utmärkta af
obetydlig endemism. Bägge dessa ögrupper ligga också inom
området för starka hafsströmmar och vindar, hvilkas transport af
frukter, frön o. dyl just utgör förklaringen till dessa öars floristiska
öfverensstämmelse med angränsande kontinenter. A andra sidan äro
sådana öar som Galapagosöarna, S:t Helena och Mauritius utmärkta
af mer eller mindre skarpt framträdande endemism. Men
Galapagosöarna ligga å andra sidan också inom ett vindstilla bälte, där
stormar och starka vindar äro sällsynta. Dessa öars flora med de
många central-amerikanska arterna trots närheten af Sydamerika
antages däremot hafva invandrat före Panamanäsets bildning på en
tid, dä denna ögrupp ännu sköljdes af en västlig gren af
Golfströmmen från det stora hafvet mellan Nord- och Syd-Amerika. Såväl
S:t Helena som Mauritius slutligen äro ytterst isolerade öar. Vi se alltså
af denna jämförelse, att just endemism och försvårade
spridnings-och invandringsmöjligheter liksom hålla jämna steg med hvarandra.
Samma sak framgår äfven af andra omständigheter. Det är
ju ett påfallande drag i de tropiska strandflororna, att de öfver-
1 Se närmare härom A. K. Wallace, Island Life, Third edition. London 1902.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
