Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
Lichenologiska notiser.
7. Nagra förbisedda eller föga beaktade svenska Cladonia-arter.
Släktet Cladonia ar ett af de mest mangformiga bland lafvarna och
har alltid beredt lichenologerna de största svårigheter. Otaliga äro de
former, som beskrifvits eller utdelats i exsickatverk, en del rena stand-
ortsmodifikationer eller olika aldersstadier, andra onekligen af systema-
tiskt värde; artbegränsningen har varit högst olika hos olika författare
och äfven arternas gruppering för vissa fall vacklande.
TH. M. FRIES står i sin behandling af de svenska Cladonierna i Liche-
nographia scandinavica (1871) i det stora hela på samma ståndpunkt,
som ELIAS FRIES intog redan i Lichenographia europza reformata (1831),
och erkände endast ett fåtal arter. Äfven W. NYLANDER fattar i sina
tidigare arbeten, t. ex. Lichenes Scandinavix (1861), arterna skäligen
kollektivt.
Under åren 1887—1898 utgaf E.)WAINIO ett arbete öfver släktet Cla-
donia — Monographia Cladoniarum universalis — som torde kunna be-
tecknas såsom enastående inom den lichenologiska litteraturen och inne-
håller en kritisk utredning af släktet med utförliga beskrifningar såväl
öfver arternas yttre morfologi som öfver deras anatomi. Inom vårt
land har dock detta arbete icke vunnit mycket beaktande; våra licheno-
loger och växtgeografer hafva i allmänhet stannat kvar på den Fries’ska
ståndpunkten. Släktet har först på de senare åren blifvit föremål för
någon särskild uppmärksamhet i vårt land. G. LÅNG har undansökt
hithörande former i Lappland, men hans arbete blef tyvärr genom hans
för tidiga död afbrutet. G. E. Du RIETZ har studerat dem på Öland och
meddelat material till mina Lichenes suecici exsiccati men för öfrigt icke
offentliggjort sina resultat. Och F. ERICHSEN har i sin afhandling Die
Flechten von Kullen (1913) lämnat ett värdefullt bidrag till kännedomen
om de i Skåne förekommande arterna. Vår kunskap om de svenska
Cladonierna är nog emellertid ännu synnerligen bristfällig, ehuru släktet
hos oss spelar en viktig roll i vegetationen. I efterföljande rader vill
jag påpeka några anmärkningsvärda arter, som anträffats i vårt land
under de senare åren, i förhoppning att såmedelst kunna bidraga till att
väcka intresse för växtsläktet i fråga.
Cl. fabelliformis (Floerke) Wainio.
Monogr. Cladon. univers. I (1887), p. 118).
I en samling lafvar, som 1913 sändes mig fran redaktör ERIK P. VRANG
i Falköping, befinner sig en Cladonia fran Sandhem i Västergötland,
hvilken i fråga om kalireaktionen öfverensstämmer med Cl. digitata men
habituellt betydligt afviker fran densamma. Fyllokladierna äro finflikiga
med djupt naggade flikar, podetierna blekt gulgröna eller grågröna, gry-
nigt (ej mjóligt) sorediósa och mot basen ofta beklädda med små, nästan
korallikt förgrenade fyllokladier. Podetiernas höjd växlar mellan 12 och
20 (inberäknadt grenarna 28) mm.; vid basen äro de vanligen 1—1,5 mm.
Svensk Botanisk Tidskrift 1916, 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
