Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Och vid Tvärminne i den nyländska skärgården skall den enligt E. HAy-
REN vara »satis frequens».
Helt säkert skall mången halla fore, att hufvudsumman af mitt lilla
meddelande är, att vi känna synnerligen litet om de svenska Gasparrinie.
Och så är onekligen också förhållandet. Det kräfs ännu mycket arbete,
innan vi kunna nå till en något så när nöjaktig kännedom om dem.
9. Lecanora verrucosa (Ach.) Laur. i Stockholms skärgård.
Lafvegetationen i Stockholms skärgård, särskildt i den yttre, är högst
ofullständigt känd. I Tu. M. FRIES’ Lichenographia scandinavica föreligga
ytterst få uppgifter om märkligare fynd där. Under senare tid har vis-
serligen en och annan där arbetande botanist ägnat uppmärksamhet äfven
åt lafvarne, men det vill synas, som om icke någon gått till sitt värf
med tillräckligt omfattande kännedom om denna särdeles svåra växtgrupp
för att kunna bedrifva sitt arbete med större framgång. Och dock er-
bjuda särskildt de öar, hvilkas berggrund till någon del utgöres af ur-
kalk, ett ur flera synpunkter synnerligen intressant och gifvande arbets-
fält för lichenologen, något hvarom ett par exkursioner dit ut till fullo
öfvertygat mig. En exkursion till Utö den 22 sistlidna augusti var en
af de mest inbringande jag någonsin gjort, oaktadt endast några få tim-
mar stodo till mitt förfogande. Ett af de märkligaste fynden torde vara
det af Lecanora verrucosa. Ett stycke till höger från vägen upp ifrån
ångbåtsbryggan ligger en hög väderkvarn, och en stig dit upp leder öfver
några mer eller mindre mossbevuxna kalkklippor. Här uppträder den
ifrågavarande lafven i sällskap med Blastenia leucorea, Bacidia musco-
rum, Dermatocarpon rufescens, Lecidea atrofusca, Urceolaria scruposa var.
bryophila, Caloplaca cerina var. chloroleuca m. fl.
Dess utbredning i öfrigt inom värt land är ganska egendomlig. Enligt
TH. M. FRIES förekommer den »passim parcius in campis calcareis Oelan-
die Gotlandizque»; själf har jag insamlat den vid Visby. Föröfrigt
kände FRIES den i dess typiska på mossa växande form endast från Lule
Lappmark. S. ALMQUIST hade emellertid redan 1868 anträffat den på
Suljätten i Jämtland, och E. ALMQUIST fann den 1873 så långt ned som
på Stadsberget i Ragunda. I de västjämtländska fjällen synes den icke
vara sällsynt, så snart berggrunden är kalkhaltig; jag har insamlat den
på höjderna vid Skurdalsporten (samt på Stenfjället inom norska gränsen),
på Täljstensberget vid Handöl och på Vällista, på sistnämnda fyndort i
så riklig mängd, att den kunnat utdelas i mina Lichenes suecici exsic-
cati (n. 437). I Härjedalen har P. J. HELLBOM funnit den på flera stäl-
len. Fyndorten på Utö sammanbinder således i någon mån: det Jämt-
land—härjedalska utbredningsområdet med det Gotland—öländska.
Anmärkningsvärdt är, att Lecanora verrucosa icke anträffats i andra
kalkområden i södra och mellersta Sverige, t. ex. icke vid Sala, icke i
Närke, Öster- eller Västergötland. Den förhåller sig i detta afseende helt
olika mot t. ex. den likaledes på Utö förekommande Lecidea Berengeriana.
Icke heller är den funnen på urkalken vid Mölnbo (Södermanland), där
samtliga dess ofvan nämnda följeslagare på Utö uppträda, enkannerligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
