Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
sidorna hufvudsakligen för värmens skull samt för den mindre starka
vinterkölden och kanske allramest för att kälen där blir mindre djup och
upptinar tidigare på våren.
Utom i löfskog växer järneken flerstädes i tallskog med vanlig under-
vegetation, men det vill synas som om detta endast ägde rum inom den
klimatiskt bäst gynnade delen af dess utbredningsområde.
Norges största, säkert vilda järnek växer på ön Anuglen i Tysnes och
var 1909 något öfver 8 m. hög med en stam, som en half meter öfver
marken mätte 1.ss m. i omkrets och en fjärdedels meter öfver marken
2.066 m. Det högsta kända trädet når 15 m.
Järneken är flerstädes i Norge utsatt för en stark io dels bero-
ende pä att dess härda ved är ett eftersökt slöjdvirke, dels pä att grenar
och blad allmänt användas som dekoration särskildt vid begrafningar och
högtider, men äfven pä att den flerstädes anses som en för betet skadlig
växt och därför utrotas ofta med eld.
Författaren har äfven samlat alla kända upplysningar om artens före-
komst i Sverige. 1824 publicerade J. E. WIKSTRÖM uppgiften att C. LINDEROT
funnit ett enda litet afhugget träd af järneken i Bohuslän växande vid
ett berg ä byn Wäggas utmark. Fyndorten Wägga ligger icke som först
uppgafs i Tossene socken utan i Askums socken nära Kungshamn. Antag-
ligen blef den här utrotad redan omkring 1823—1825.
Järnekens förekomst i Norge kan sägas sammanfalla med det område,
som äger milda vintrar, och kartan visar huru nära öfverensstämmelsen
mellan gränslinjen för dess utbredning och januariisotermen för 0° C. är,
en öfverensstämmelse som är påfallande äfven inom andra delar af
Europa.
Fossilfynd, som kunna ge hållpunkter för när järneken invandrat till
Norge äro icke gjorda. Troligt är att arten under forna gynnsammare
klimatförhållanden ägde en större utbredning än i nutiden.
Den, som icke själf sysslat med insamlande af detaljuppgifter för lik-
nande arbeten, som det här i korthet refererade, torde ha svårt att inse
hvilket tidsödande och tålamodspröfvande arbete som fordras, men för
förståelsen af den Skandinaviska halföns växtgeografi äga dylika monografier
öfver enskilda väl valda arter en utomordentligt stor betydelse.
Selim Birger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
