Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Nyare undersökningar öfver safstigningsproblemet.
DIXON 1914 (Sc. Proc. Dubl. Soc. 14, 229) »On the tensile strength of sap»;
HoLLE 1915 (Flora 108, 93) »Untersuchungen über Welken, Vertrocknen
und Wiederstraffwerden» ;
Jost 1916 (Zeitschrift f. Bot. 8,1) »Versuche über die Wasserleitung in der
Pflanze»;
RENNER 1912 (Ber. Deutsch. Bot. Ges. 30, 576 & 642) »Versuche zur
Mechanik der Wasserversorgung»;
—»— 1915 (Jahrb. wiss. Bot. 56 [Pfeffer-Festschrift], 617) »Theoretisches
und Experimentelles zur Kohäsionstheorie der Wasserbewegung»;
URSPRUNG 1913 (Ber. Deutsch. Bot. Ges. 31, 401) Ȇber die Bedeutung der
Kohásion für das Saftsteigen»;
—»— 1915 (Ber. Deutsch. Bot. Ges. 33, 153) »Über die Kohäsion des
Wassers im Farnannulus». )
De senaste undersökningarna öfver safstigningens gamla problem ha
lika litet som de otaliga tidigare alltsedan HALEs’ dagar lyckats bringa
slutlig klarhet. Emellertid ha flere af dem lämnat synnerligen viktiga
och vägande argument i den aktuella stridsfrågan för eller mot kohesions-
teorien (se FALCES referat af RENNER och HANNIG i Sv. Bot. Tidskrift
1913).
RENNER kunde 1912 pävisa förekomsten af negativa tryck i transpire-
rande skott af intakta växter. Kvistar af växande plantor fingo suga
vatten genom bladytorna, inneslutna i potometer, så att sugningen kunde
registreras. Vid kvistarnas därpå följande kapande visade potometern en
kraftig återstöt. Denna återstöt visade sig äfven hos låga växter och
rötter (rotsystemet af Phaseolus i vattenkultur), hos de senare särskildt
då de befunno sig i osmotiskt verksam lösning. Vid samma koncentra-
tion af lösningen var äterstöten starkare, ju större sugningen var före
dekapiteringen. Ändringar af den rötterna omgifvande lösningens osmo-
tiska tryck medförde hos intakta plantor samma reaktion som ändring
af ledningsmotståndet genom klämning etc. hos transpirerande kvistar:
omedelbar minskning resp. ökning af transpirationsströmmen, därpå lång-
sam återgång. RENNER sluter att i växtens ledningsbanor ända ned i
rötterna finnas negativa spänningar, alstrade af bladens transpirationssug-
ning, och att det är denna sugning, som är verksam vid rötternas vatten-
upptagande.
Den enda kraft, som kan tänkas förmedla dessa negativa spänningar,
är vattnets kohesion, då sugningen ofta öfverstiger en atmosfär. En stor
svårighet har emellertid stått kohesionsteorien i vägen: ehuru vattnets
kohesion teoretiskt beräknats till flere tusen atmosfärer, har man experi-
mentellt aldrig funnit närmelsevis detta belopp, framför allt när det gällt
lufthaltigt vatten. En vätska, som håller gas löst, är nämligen vid tryck
under 0 atm. öfvermättad med afseende på denna, hur liten gashalten
är, och af de obetydligaste anledningar bildas gasblåsor, som förstöra
kohesionen. Nu påverkas blåsbildningen af en mängd faktorer, af hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
