Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
osmotiskt tryck och sugkraft. Mätte dessa kapitel liksom kapitlet om
osmotiskt tryck och transpiration läsas ätminstone af alla ekologer!
Högst anmärkningsvärd är en passus hos RENNER, där han talar om
kärlväggarnas permeabilitet för löst luft (p. 649). Denna deras egenskap
har man eljes (se ex. URSPRUNG 1913, p. 402) ansett utgöra en fara för
kohesionens beständ, men RENNER menar tvärtom, att den bidrager till
dess säkrande, därigenom att öfverflödig luft kan diffundera ut efter hand
som lösligheten minskas (på grund af vätskans minskade tryck!).
Det sista ordet hittills i safstigningsfrägan är sagdt af Jost. Han ut-
går från SACHS kända försök, som visade att å afskurna växter rotdelens
blödning ej närmelsevis täcker toppens sugning. Jost sökte genom sug-
ning å snittytorna jämka ihop kvantiteterna. Därvid visade sig att sug-
ning a toppens snittyta hade samma effekt som ökning af filtrationsmot-
ståndet i RENNERS försök: först minskning, så återgång till det normala.
(Detsamma vice versa vid ökadt tryck.) Däremot åstadkom sugning å
rotdelens snittyta en varaktig ökning af safmängden, utan att dock kunna
bringa den upp till en mängd, tillräcklig att täcka toppens vattenbehof.
Genom att efter RENNERs metod jämföra effekten af pumpsugningen med
effekten af toppens sugning i den intakta växten kom Jost till värden
af 3—9 atm. sugning för ettåriga plantor af Cobaea och Sanchezia, af
450 atm. för en buske af Chamaecyparis. Emellertid visar Jost att en
dylik beräkning i detta fall är falsk, då rotens vattenafgifvande ej ökas
i proportionalitet med sugningen, utan hastigare. Redan detta tyder på
att vattenupptagandet genom roten ej ens vid sugning är en enkel filtra-
tion. Tydligare framgick detta vid behandling af rotsystemet med vät-
gas och särskildt frappant genom dess nedsänkning under vatten. Därvid
ökades först vattenafgifvandet, som var att vänta, men minskades sedan
ned till nära 0, ehuru betingelserna för en rent fysikalisk filtration måste
vara gynnsammare än förut. I alla händelser representerar roten ett
filtrationsmotstånd, mot hvilket motstånden i stammen försvinna, och
höga, ehuru okända, negativa tryck måste enbart för öfvervinnandet af
rotens filtrationsmotstånd finnas äfven i låga växter, såvida ej helt andra
förhållanden råda i den intakta växten än i den afskurna.
Till sist går Jost in på HOLLES nya ofvan refererade hypotes och
framhåller särskildt som en svårighet förekomsten af växter, ex. Ficus,
där enbart kärl ombesörja ledningen. För att utröna om dock en fysio-
logisk differentiering i ledande och magasinerande element förefinnes,
omgaf Jost en afskuren Ficus-stam med en tryckdosa, i hvilken intryck-
tes luft med 150 cm. kvicksilfver, samtidigt som han betraktade snittytan
under förstoring. Endast två kärl af 69 genomsläppte inga luftblåsor.
Således voro praktiskt taget inga af kärlen täta ens för 2 atm. öfver-
tryck, medan enligt kohesionsteorien åtminstone några måste täta för en
tryckskillnad af många atmosfärer.
Lars-Gunnar Romell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
