Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
flere äro radikalt olika vid ett fysikaliskt experiment och i växten.
Blåsbildningen motverkas t. ex. af kapillära dimensioner och är i hög
grad beroende af kärlväggens natur. Några af de senaste undersöknin-
garna äro här af intresse.
DIXON har undersökt kohesionen af lufthaltig saf (Fagus, Ilex) i
glaskapillarer och funnit värden som i allmänhet ligga omkring 50 atm.,
undantagsvis stiga till 200. Hans metod har visserligen kritiserats af
URSPRUNG, dock, som det vill synas, utan fog (n. b. beträffande dessa
sista experiment).
Af ännu större intresse äro undersökningar som RENNER och URSPRUNG
oberoende af hvarandra utfört å ormbunkssporangiernas kohesionsmeka-
“nism, hvarvid de glädjande nog för en gång kommit till samma resultat.
Det elastiska tillbakaspringandet af annulus till utgångsläget sker som
bekant under öfvervinnande af fyllvattnets kohesion, betecknar alltså just
den kritiska punkten. Genom att af en lösning, för hvilken annulusväg-
garna äro semipermeabla, finna den koncentration, som nätt och jämnt
förorsakar återspringandet, kan man bestämma det negativa trycket af
kohesionsvattnet i detta ögonblick, enär det senare måste vara lika med
lösningens osmotiska tryck minus atmosfärtrycket. Dels på detta sätt,
dels genom att på likartadt sätt jämföra ångtrycket af återspringande
sporangier med ångtrycket af lösningar med kändt osmotiskt tryck, kommo
de båda författarna till värden af i allmänhet omkring 300 atmosfärer,
maximalt ända till 350 atmosfärer. Högst betydande spänningar alltså
och, väl att märka, uppnådda med lufthaltigt vatten.
RENNERS lärjunge HoLLE har med samma metod undersökt kohesions-
spänningen af vatten, inneslutet mellan cellmembraner af fanerogamer.
Han fann att olika slags celler förhålla sig mycket olika. I hår af
Verbascum thapsiforme kunde han påvisa kohesionsspänningar af 150,
undantagsvis ända till 250 atmosfärer. I märgceller däremot och i vat-
tenmagasinerande celler (velamen radicum af orkideer, »Speichertracheiden»
hos Nepenthes) fann han låga värden (max. 10—20 atm.) HOLLE finner
det sannolikt, att de sistnämnda beteckna en nyttig tillpassning. Ifräga-
varande celler skola ju just lätt kunna tömmas på vatten. Omvändt
finner han det troligt, att i de specifikt vattenledande elementen kohesionen
har minst samma belopp som i Verbascum-håren, ehuru han ej kunnat
göra några direkta mätningar. Han har emellertid gjort iakttagelser
på vissnande blad af Alliaria, som visa att vattnet i bladens tracheider
uthärda en negativ spänning af flere atmosfärer, äfven om de stöta intill
andra, luftfyllda tracheider. HOLLE vindicerar vidare att äfven i själfva
ledningsbanorna en differentiering finnes mellan ledande element med
stark kohesiv förmåga (tracheiderna?) och magasinerande element (kärlen ?),
där en allt för stark kohesion rent af undvikes.
Med påvisandet af kohesionsspänningar om hundratals atmosfärer i
lufthaltigt, mellan växtmembraner. inneslutet vatten bortfaller en af de
största svårigheterna för kohesionsteorien. RENNER har också ansett tiden
mogen för ett tämligen detaljeradt utkast till safstigningens teori, där
han bland annat på ett lika klart som välbehöfligt sätt utreder samman-
hanget mellan osmotiskt och hydrostatiskt tryck och olikheten mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
