Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
vor, hvilka omräden trots med ären inträffade betydande förändringar
fortfarande torde utgöra en af de märkligaste växtlokalerna i norra
Västergötland. Liknande, ehuru vida mindre rikhaltiga, ängspartier
finnas i Undenäs på flera håll, såsom å Vabergets nordöstra slutt-
ning, vid Damsbacken, Hult, Skeppshult, Djeknetorp m. fl. ställen,
samt i Tived vid Kungsbacken och Sågkvarn. Egentliga »sydberg»
i den bemärkelse GUNNAR ANDERSSON och SELIM BIRGER gifvit detta
begrepp (GUNNAR ÅNDERSSON & SELIM BIRGER, 2) äro inom området
icke vanliga. Ett typiskt exempel på ett dylikt, ehuru ej af större
dimensioner, utgör dock det mellan Hovet och Viken belägna Höka-
berget. Här träffas en jämförelsevis rik och intressant växtlighet;
af träd och buskar må sålunda framhållas: ek, bok, lind, alm,
oxel, hassel, olvon, try, hagtorn (Crateegus calycina) och listan
på örter upptager bland andra: Crepis paludosa, Lactuca muralis,
Asperula odorata, Calamintha Clinopodium, Stachys silvatica, Scrophu-
laria nodosa, Sanicula europea, Geranium Robertianum, Epilobium
collinum, Vicia silvatica, Anemone Hepatica, Aclea spicata, Carex
digitata, Melica nutans, Asplenium trichomanes, Polyslichum dilatatum
och Woodsia ilvensis.
Granskar man de i fråga om storleken ofta helt obetydliga ängs-
områdena närmare, far man oftast ett bestämdt intryck af, att de
fordom maste haft ett rikare innehall och att den flora, som de nu
hysa, blott är en återstod af en ursprungligen yppigare. Troligen
behöfver man alls icke gå många århundraden tillbaka i tiden för
att där återfinna dessa löfängar med sin en gång rikare flora; åt-
minstone gäller detta säkert om en stor del af dem. På ett ganska
afsevärdt antal lokaler har jag kunnat förvissa mig om dylika forna
löfängar samt om arten af den invasion, dessa efter hand fålt vid-
kännas. Där de förutvarande bestånden af ädla löfträd icke fallit
för yxan, hvilket nog ofta blifvit deras öde, hafva de uppblandats
med hvarjehanda inkräktare, både barr- och löfträd, och med dessa
har följt en hel mängd ris och örter, som samverkat med de förre
att spränga och tillintetgöra den förutvarande, ädlare vegetationens
samhällen. Detta har väl i regeln städse blifvit fallet, när en slåtter-
äng, efter att under en lång följd af år på grund af regelbundet
företagen rödjning och tillsyn ha bibehållit sin ursprungliga natur,
upplåtits till betande kreatur och icke längre användts till slåtter,
något som i dessa trakter uppenbarligen på många ställen inträffat.
Medan denna strid mellan förutvarande, svagare och anryckande,
starkare element på en del håll ännu pågår som bäst, synes den å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
