Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
Granformerna ha i våra herbarier vanligen ett bedröfligt utseende:
kala kvistar och lösliggande barr, de senare i bästa fall inlagda i ett
särskildt konvolut. Klart är, att dylika exemplar ej kunna ge någon god
föreställning om den levande växtens utseende. Man har därför försökt
att genom olika prepareringsmetoder förhindra barrens affallande. Enligt
HENNINGS! sitta barren kvar på 12 i botaniska trädgården i Berlin od-
lade Picea-arter, om grenarna före pressläggningen kokas godt 21/2 tim-
mar i vatten. H. W. SJÖGREN säger i Botan. Notis. 1911, p. 9, att en kok-
ning i vatten af kvistar under 50 minuter ej gaf annat resultat än att
barren »undan för undan föllo af vid hvarje omläggning», hvarför han
ej anser kokningsmetoden tillfredsställande, utan i stället behandlar gre-
nar med fernissa eller gelatinlösning för att fästa barren.
Orsaken till att barren efter kokning ej affalla kan ej förklaras genom
väfnadernas dödande, då skulle ej så lång kokningstid vara behöflig. Och
för öfrigt åstadkommes ju ej barrfällningen liksom hos löfträden genom
en tunnväggig afskiljningsväfnad, utan lär bero på olika kontrahering vid
torkning af storcelligt och ett småcelligt sklerenkymskikt vid barrbasen’.
Om genom kokningen ett utjämnande af kontraktionsdifferenserna åstad-
kommes, så måste nog en tämligen långvarig sådan komma till använd-
ning. Det skall ej förnekas, att en eller flera af de af HENNINGS upp-
räknade arterna behöfva 21/2 timmars kokning, men mina försök ha gif-
vit till resultat, att denna kokningstid är alldeles onödigt lång för pre-
parering af Picea Abies.?
Utom inverkan af olika kokningstider har jag äfven studerat den in-
verkan, som olika kemikalier ha på barrens fastsittande och deras färg
efter torkning. Bästa sättet att få barren att sitta fast är användandet
af starka alkalier. Kokar man en grankvist i en 5% sodalösning 30 mi-
nuter, så sitta barren så fast efter torkning i press på vanligt sätt, att
bladkudden följer med, om man rycker dem loss. Tyvärr bli barren
genom denna behandling mörkbruna, en färg, som är ännu mindre till-
talande än den gråbrungröna, som barren antaga efter kokning i enbart
vatten under 40 minuter; så lång tid för kokning i vatten utan tillsats
behöfs nämligen för att barren skola sitta tämligen bra fast. Utom med
soda har jag experimenterat med följande tillsatser till det kokande vatt-
net: bariumhydrat, borax, ammoniumkarbonat, lätt magnesiumoxid, klor-
barium, kopparsulfat, zinksulfat, kromalun, alun och surt kaliumsulfat.
Resultatet af försöken framgår af följande öfversikt.
! P. Hennines, Botanische Mitteilungen, p. 135 (Verhandl. d. Bot. Ver. d. Prov.
Brandenburg, Jahrg. 30, 1888).
? O0. Kircuyer, E. Lorw, C. SCHROETER, Lebensgeschichte der Blütenpflanzen
Mitteleuropas, Bd. 1, p. 128, 1904; F. W. Necer und J. Fucus, Untersuchungen über
den Nadelfall der Koniferen, p. 628 (Jahrb. f. wissensch. Botan., Bd. 55, 1915).
? Det ligger ej inom ramen af denna uppsats att närmare ingå på orsaken till
att barren sitta kvar efter kokning. HENNINGS synes antaga (DAMMER, Handbuch
für Pflanzensammler, p. 46), att det beror på att hartset utdrages. Sannolikare är
väl, att cellväggarna, kanske särskildt hos det mycket tunnväggiga lager, som
NEGER och Fucus (l. c., fig. 9) upptäckt mellan de båda sklerenkymskikten, delvis
förslemmas eller på annat sätt förändras, så att väfnaderna efter torkning ej kunna
söndersprängas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
