Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
ju i öppen dag. Och dock har detta mycket ofta försummats, sä
att man stundom finner äfven hos för öfrigt mycket framstående
forskare de mest grumliga föreställningar om dessa frågor. Begrepp
sådana som formation, association, bestånd, ståndort o. s. v. för-
växlas ofta, alldeles oberoende af det sätt, hvarpå själfva nomen-
klaturen användes. Ett klart isärhållande af dessa har dock för
hvarje vegetationsbeskrifning den allra största betydelse. Annars
blir den framför allt oöfverskådlig och svårbegriplig. Emellertid
är det ingalunda min mening, att någon bestämd terminologi eller
norm behöfver fastslås, mot hvilken icke får brytas. Tvärtom bör
åt hvar och en lämnas rum för mycken själfständighet. T. o. m.
kan alltför stor konsekvens mången gång vara direkt skadlig (jfr
nedan).
Ståndort och bestånd.
De två grundbegrepp, som det i fråga om växtsamhällen (»syne-
kologiska enheter») allra först gäller att hålla i sär så noggrant
som möjligt, kunna betecknas såsom ståndort och bestånd. Ständ-
: orten utgör enligt FLAHAULT och SCHRÖTER (1910, s. 24) samman-
fattningen af samtliga på en geografiskt bestämd lokal verkande
ekologiska faktorer. Mot denna definition tror jag knappast, att
någon berättigad invändning kan göras. Beståndet uppfattar jag å
andra sidan såsom den på en gifven lokal förekommande vegeta-
tionen. Ur topografisk synpunkt må denna sedan vara snart sagdt
af hvilken natur som helst, men såsom synekologiskt begrepp bör
den vara så enhetlig som möjligt.
Teoretiskt borde ett bestånd utgöra en reaktionsprodukt af stånd-
orten, åtminstone så länge man håller sig inom samma floraområde
och man kan bortse från kulturella inflytelser. Så är nog också i
stort sedt fallet, hvilket icke hindrar, att nog så stora olikheter
stundom kunna förekomma äfven på fläckar, som man tycker borde
erbjuda vegetationen så likartade villkor som möjligt. I många, ja
kanske de flesta fall äro olikheterna väl det oaktadt utslag af fina,
endast genom ytterst noggranna undersökningar pävisbara variatio-
ner hos de ekologiska faktorerna. Ju noggrannare man lär känna
växternas ekologi, dess klarare visar det sig nämligen, huru utom-
ordentligt känsliga indikatorer på ståndortens beskaffenhet snart
sagdt de flesta växter äro.
I andra fall är säkerligen sambandet mellan vissa olikheter i
vegetationen och variationerna i ståndortens natur ytterst obetydligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
