Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
ligen på lodräta solöppna klippor (Dragsmark; Göteborg). En gång
har jag funnit den på horisontal, öppen klippa (Dragsmark), samt
några gånger på berg mot norr (Dragsmark; Värmland; Uppland).
Den varierar betydligt. Färgen kan vara ljusare eller mörkare brun,
krustan tunn eller tjock (1—5 mm.), i senare fallet ofta alldeles
söndersprucken, och exemplaren kunna vara små eller stora (1—10
cm. eller mera).
I Dragsmark träffades ett par fertila exemplar på bergvägg med
östlig exposition, där fuktighet sökte sig fram. Den omgifvande
lafvegetationen var ytterst heterogen och omöjlig att i få ord karak-
terisera, men bestod till öfvervägade del af skorplafvar.
P. sorediata (Ach.) Th. Fr. har på västkusten ett helt annat ut-
seende än t. ex. i Uppland och dess förekomst afviker också från
den af lektor MALME för Stockholmstrakten uppgifna. De soredie-
alstrande vårtorna äro mycket låga, svarta och visa först vid rifning
en grå färg. De täcka dessutom bålens inre del så godt som full-
ständigt, eller också förekomma de mycket sparsamt, så att man
till en början knappt kan upptäcka några soredier. Den senare
formen ser man rätt ofta på lodräta mot söder eller väster expone-
rade bergväggar med hård bergart, hvarför det visar sig stor svårighet
att göra insamlingar af den. Den förra formen tyckes föredraga
större luftfuktighet och växer under svag beskuggning (Askim), eller
nere vid hafsstranden (Dragsmark). Den sorediefattiga formen har
jag äfven insamlat i Uppland och Värmland på liknande lokaler.
Med apothecier har den ej anträffats.
P. exasperatula Nyl. — Denna lätt igenkännliga och mycket kon-
stanta art träffas på västkusten liksom i Stockholmstrakten på
träd af olika slag, särskildt nära byggnader. Så fanns den vid
Dragsmarks skola på apel, pil, alm, poppel och lärk. Den träffas
stundom på stengärdesgårdar under träd, från hvilka den väl ned-
vandrat. Vanligen uppträder den i mycket små och strödda exem-
plar, men kan ibland bilda sluten betäckning. Så iakttogs den i
Dragsmark på körsbärsträd, täckande stammen så godt som full-
ständigt från marken och upp till nära 2 meters höjd, där den
småningom aflöstes af subaurifera. Enstaka exemplar mätte upp till
5 cm. i diameter. På askstammar vid en gård på Hisingen täckte
den också stora delar af stammarna. På samma gång den fordrar
någon beskuggning älskar den ljus, hvarför man icke träffar den
på stammarnas nordsida.
Att man så sällan hittat denna art fertil, torde till stor del bero
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
