Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6. Caloplaca Schistidii (Anzi) Jatta.
A. Jarra, Sylloge Lichenum Italicorum (1900) p. 255. — Gyalolechia Schistidii
Anzi, Catalogus Lichenum Sondriensi (1860) p. 38.
Sommaren 1912 fann jag denna för Skandinavien nya art spar-
samt på små tufvor af Schistidium apocarpum (L.) Br. eur. på de
kala, tämligen torra kalkhällarna i ett »karstomráde» på Vickleby
alfvar. Sommaren 1915 återfann jag den under samma förhållanden
på Resmo alfvar strax väster om Móckelmossen, där den sparsamt
förekom öfver ett tämligen stort område. Troligen är den väl på
lämpliga lokaler spridd öfver hela Södra alfvaret, ehuru den på
grund af sin litenhet undgått att bli upptäckt.
C. Schistidii är en af de ej så få lafarter, som på Öland, Gotland
eller båda öarna uppträda långt skilda från sitt egentliga utbred-
ningsområde i Syd- och Mellaneuropa. Dess närmaste fyndort ligger
nämligen i Schlesien; för öfrigt är den känd från många ställen i
Syd- och Mellaneuropas bergstrakter [OLIvIER, Lichens d’Europe
II (1909) p. 148].
Redan på grund af sitt egendomliga växtsätt torde C. Schistidi
knappast kunna förväxlas med någon annan svensk Caloplaca-art.
Den växer nämligen så godt som uteslutande på Schistidium apocarpum
(L.) Br. eur., efter hvilken den ju också fått sitt namn. I Alperna
har den någon gång anträffats äfven på Grimmia pulvinata (L.) Sm.
Af öfriga svenska arter erinrar den till det yttre mest om den på
Öland allmänna kalkstensformen af C. auranliaca (Lightf) Th. Fr.
(var. rabescens Ach.) Sporkaraktärerna ställa den emellertid när-
mast C. luteoalba (Turn.) Th. Fr. Hos de öländska exemplaren är
bålen föga utvecklad, ’bestående af små, spridda, höggula gryn.
Apothecierna äro högst 2 mm. i diameter, matt rödgula, med åt-
minstone i början tämligen tjock, fint naggad, ljusare kant. Spo-
rerna äro aflångt cylindriska, 4—6 x 14—20 u, ej placodiomorfa,
med tunn men tydlig skiljevägg.
7. Caloplaca granulosa (Müll. Arg.) Steiner.
Sitzungsber. kais. Akad. der Wiss. Wien, math.-nat. Kl., vol. XLI (1894) p. 522. —
Amphiloma granulosum Müll. Arg, Princ. Class. (1862) p. 40. — Physcia granulosa
Arn., Lich. Fränk. Jura (1885) p. 83. — Placodium subgranulosum Wain., Lich.
Sibir. Meridion. (1896) p. 13, Lich. Cauc. (1899) p. 295.
Sommaren 1913 fann jag denna synnerligen vackra och karak-
taristiska art, som dä ännu ej var känd från någon skandinavisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
