- Project Runeberg -  Svensk botanisk tidskrift / Band 10. 1916 /
515

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

497

uppkastningar följer möjligen ibland också ett och annat mindre
frö.

Till grupp 3 kunna äfven strömstaren och piplärkorna (Anthus)
räknas. Den förre tyckes emellertid blott i rena undantagsfall till-
gripa växtföda, och äfven piplärkorna söka endast sällan frön.

Mesarna ha i regel (?) något sand i muskelmagen, när de lefva
af växtämnen. Kungsfågeln och trädkryparen äro föga undersökta
i detta hänseende. Hos alla öfriga fröätare finner man alltid sand-
eller t. o. m. gruskorn i muskelmagen.

Bergfinkar, snösparfvar och tallbitar tyckas således kunna sprida
frön af Vaccinium Myrtillus och Empetrum nigrum. Likaså är det
troligt, att smärre torrfrön någon enstaka gång följa med exkre-
menterna hos finkar, sparfvar och lärkor, möjligen också med upp-
kastningar af sistnämnda fåglar. Af allt att döma är emellertid
fröspridningen genom de fröätande sångfåglarna af så underordnad
betydelse, att man nästan helt kan bortse från densamma.

Hos de bärätande tättingarna är muskelmagen jämförelsevis svagt
muskulös. De få och mestadels fina sandkorn, som man ibland
träffar hos dem, ha tillfälligtvis medföljt födan, när denna utgjorts
af på marken lefvande smådjur: myror, jordlöpare och andra mark-
insekter, vissa insektlarver, maskar o. s. v. Alla hithörande fåglar
kasta upp bärskalsrester samt isynnerhet större frön och bärstenar
i form af aflånga bollar.

Torrfrön och torrfrukter försmås helt af dessa fåglar. De ving-
frukter af Alnus och Betula, som jag fann i muskelmagen hos kol-
trast, sångtrast och trädgårdssångare äfvensom i uppkastningar af
förstnämnda fågel, hade utan tvifvel liksom sandkorn, granbarr
o. S. v. slukats ofrivilligt från fåglarnas sida. Antagligen förhåller
det sig på samma sätt med de små torrfrön, som HOLMBOE (31 p.
321) träffade i tarmarna hos 6 på Cypern dödade svarthättor.

Bärfrön och bärstenar i exkrementer och uppkastningar äro nästan
alltid fullständigt oskadade. Och detta gäller äfven om rätt öm-
tåliga frön. Vid försök med frön af Sorbus aucuparia och Vaccinium
Myrtillus (eller uliginosum), som utslammades ur ute i naturen in-
samlade exkrementer af koltrast och sängtrast, grodde 70—72 %.
Det förtjänar ocksä att omnämnas, att t. o. m. hela myrkroppar
kunna träffas 1 såväl tarmar som uppkastningar af koltrasten.

Sångfåglarna lefva under sommaren hufvudsakligen af animalisk
föda och uppsöka under denna tid bär och frukter mestadels endast,
när insektnäring på grund af kall och regnig väderlek är knapp

’ Svensk Botanisk Tidskrift 1916. 32

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jun 14 18:33:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svbotan/10/0531.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free