Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498
och svåråtkomlig. En del tättingar uppföda dock sina ungar till
större eller mindre del med bär. När hösten kommer, blifva bären
mera begärliga, och de flesta fåglar, som stanna hos oss öfver vintern,
lifnära sig nästan enbart af vegetabilisk kost.
1. Trastar och sidensvansar äro de utan jämförelse viktigaste
växtspridarna bland sångfåglarna. Rönn- och enbärsfrön samt andra
frön af liknande storlek afbördas hos trastarna ungefär lika ofta
med exkrementerna som med uppkastningarna. Smärre frön med-
följa mest exkrementerna, under det att större bärstenar och frön
uteslutande eller öfvervägande kräkas upp. När det alltså ej gäller
särskildt stora frön, "kunna båda spridningssätten uppträda jämte
hvarandra: Frön i uppkastningarna komma vanligen att lämna
fågeln något tidigare än frön, som afbördas med exkrementerna.
Skillnaden tyckes dock ej vara synnerligen stor.
Under sommaren och hösten håller koltrasten sig mest nere på
marken eller i täta busksnår. Bollar och exkrementer afbördas
mest, medan fågeln befinner sig på marken, och man finner dem i
regel på ringa afstånd (< 50 m) från bärbuskarna. Äfven sedan
koltrastarna flockat sig i rönnar, oxlar eller hagtornsträd och marken
ännu är bar, begifva de sig ofta ned på marken för att kasta upp
bollarna i skydd af nägon trädstam, unggran eller enbuske. Ligger
snön djup och lös, stanna de vanligen kvar uppe i träden och flyga
äfven dit efter besök i bärbuskarna.
När björktrastar och sidensvansar ätit sig mätta i bärbuskarna,
samlas de vanligen i något närbeläget större träd för att i lugn och
ro hvila och smälta maten. Uppkastningar och exkrementer fastna
därför ej sällan i grenklykor o. dyl., och de i dem inneslutna fröna
kunna därför ibland gifva upphof till epifyter.
Ringtrastar, sångtrastar och rödvingetrastar erinra till sitt beteende
mest om koltrasten, under det att dubbeltrasten visar mera likhet
med björktrastar och sidensvansar, om han också är väsentligt
skyggare än dessa och därför vanligen flyger upp redan på långt
håll.
Trastar och sidensvansar synas i regel ombesörja spridning en-
dast på korta eller måttliga afstånd. I intet af mig närmare under-
sökt fall har spridning på öfver 200—300 m kunnat konstateras.
Stararna torde ej vara af någon större betydelse för frösprid-
ningen.
2. Sångare, rödhakar, blåhakar, rödstjärtar och näktergalar trans-
portera i regel frön och bärstenar endast öfver obetydliga sträckor. Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
