Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
516
punkter, som vid granskning kunna kristalliseras fram ur plankton-
forskarnas hittillsvarande spekulationer i fytoplanktongeografi. Emel-
lertid har härvid alltid hänsyn tagits uteslutande till de af omgif-
ningen beroende faktorerna, under det att en, minst lika viktig,
lämnats ur räkningen, nämligen det inflytande, de olika gruppernas
planktonter utöfva på hvarandra, eller kort uttryckt: kampen för
tillvaron.
Om hänsyn tages till denna faktor, kan kanske den ofvan an-
förda skillnaden mellan klorofycé- och myxofycésjöar förklaras.
I en ursprunglig sjö finnes en planktonvegetation, sådan vi finna
den t. ex. i en obebyggd skogssjö; desmidiéer, protococcoidéer, diato-
meer, myxofycéer och flagellater i kvalitativ myckenhet men i obe-
tydlig mängd, tack vare den ringa näringen. Periodiciteten bestäm-
mes optiskt och termiskt blott af årstiderna.
Genom bebyggelse och därmed följande försmutsning gynnas myxo-
fycéerna, mer saprofila former, t. ex. Aphanizomenon och Oscillatoria
Agardhi, inkomma och tack vare sitt massuppträdande och sina
öfverlägsna pelagiska egenskaper bilda de en tät formation i yt-
lagren, därigenom absorberande det ljus som skulle tränga djupare
ned. Grönalgerna med sina ofullkomligare flytorgan bortelimineras
genom ljusbristen, blott några få af de tåligaste halla sig kvar,
t. ex. Staurastrum paradoxum och ‘gracile och blott en kan oberörd
existera bredvid myxofycéerna, nämligen Botryococcus, hvilken tack
vare sin olja uppnår en ringa specifik vikt och så att säga segrar
med fiendens egna vapen.
I skuggan af myxofyceskiktet kunna blott de i ljusbehof likvär-
diga bruna planktonterna: diatoméer, krysomonadinéer och peridinéer
uthärda, men äfven de gynnas af den rikliga näringen och före-
komma därför kvantitativt rikare än i ursprungliga sjöar. På så
sätt uppkommer den formation, som karaktäriserar det först be-
byggda låglandets sjöar, och efter de lågländer, där den urskiljts och
först studerats, Nordtyskland, Danmark och Sverige, blifvit kallad den
baltiska. Enligt denna förklaring är det baltiska fytoplanktonområdet
ej en växtgeografisk region i egentlig bemärkelse utan en formation,
närmast att jämställa med fastmarkens kulturformationer, en vatt-
nets ogräsformation, under det att den kaledoniska är den primära,
åtminstone på arkeisk berggrund. Likaså blir de baltiska sjöarnas
periodicitet förståeligare, om denna faktor införes i resonemanget.
Periodiciteten är i allmänhet denna: på vintern ett sparsamt plankton
af diatomacéer och eventuellt bruna flagellater, vid islossningen till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
