Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
517
taga på grund af den ökade ljustillgángen vissa flagellater, t. ex.
Dinobryon nästan explosift, under det att diatoméernas maximum
inträffar något senare, da várhelcirkulationen är genomförd. Dessa ,
bruna planktonter härska nu ensamma under vattnets stigande pe-
riod, tills vid bortåt 159 C. myxofycéerna sätta in med förut om-
taladt resultat; diatomacéer och flagellater decimeras (Melosira troligen
äfven på grund af den höga temperaturen) eller uppsöka djupare lager.
Grönalgerna saknas praktiskt taget, blott Botryococcus kan häfda sin
plats, och Pediastrum och de bägge Staurastra föra en tynande tillvaro.
När sedan temperaturen sjunker, försämras villkoren för myxo-
fycéerna, hvilka gå i sporulation, klorofycéerna äro under somma-
ren så decimerade, att de ej förmå att nu taga herraväldet, dess-
utom få de nu en ny fiende att kämpa emot, näml. diatoméerna.
Genom konvektionsströmmarna under den mer och mer omfattande
hösteirkulationen gynnas åter de bruna planktonterna, speciellt de
med lägre optimum, t. ex. Melosira, så att hösten liksom våren karak-
täriseras af ett diatomémaximum. Detta maximum aftager vid lägre
temperatur, speciellt då vattnet åter blifvit termiskt skiktadt, och
decimeras till ett minimum under vintern genom ljusbrist, orsakad
af snö på isen, hvilken vid tillräcklig uk kan göra den pe-
lagiska regionen afotisk.
Intressant vore, om ännu en ljusbiologisk typ, nämligen ród-
alger, funnes representerad i plankton. Då skulle man kanske få
fullständigt samma regionala indelning af gröna, bruna och röda
alger, som den marina litoralfloran visar, men här i temporal an-
ordning i stället för där i batymetrisk.
Enligt grundprincipen i skillnaden mellan sjöar med kaledonisk
planktonformation och-sådana med baltiskt plankton böra öfverallt,
där försmutsning ej inträdt, fytoplankton innehålla grönalger. Sa
är också förhållandet, den kaledoniska formationen kan, bättre eller
sämre utvecklad, spåras genom hela Skandinavien bort i Finland.
Såsom dess yttersta förtoning mot norr och nordväst kan anses
det arktiska området med sin öfvervägande grönalgsflora, ät-
minstone Färöarna torde komma med in i dess område. In-
tressant vore att genom en undersökning af några obebyggda sjöar
inom Baltiska landtryggens sjöområden få reda på, huruvida några
af de för den kaledoniska planktonformationen karaktäristiska for-
merna finnas där.
I Jurabergens sjöar äro äfven desmidiaceerna rätt väl företrädda;
bland ledformerna äro Ceratium curvirostre och Staurastrum Arctiscon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
