Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
580
N. J. ANDERSSON uppräknar i sin »Apercu» alla de dä kända växter,
som hafva sin utbredningsgräns i Gestrikland. Sydgräns i Gestrik-
land hafva enligt honom fyra växter: Batrachium confervoides, Viola
montana, Alnus pubescens och Carex tenella. Redan i elfte upp-
lagan af HARTMANS flora aro gränserna for samtliga förflyttade långt
söder om Gestrikland.
Af sydliga växter, som upphöra i Gestrikland, urskiljer han två
grupper, sådana som upphöra vid Gäfle, och sådana som upphöra
längre norr ut i Gestrikland. Till den förra gruppen räknar han
26 arter. 13 af dessa äro emellertid antropochorer och uppgifvas
t. ex. alla af E. COLLINDER för Medelpad. Bortses fran Hieracium
pratense och Rosa coriifolia, kvarstå endast Carlina, Lithospermum
officinale, Lathraea squamaria, Laserpitium latifolium, Fragaria elatior,
Phleum Boehmeri och Potamogeton compressus L. Lysimachia nummu-
laria och Crataegus monogyna äro ej alldeles afgjordt spontana.
Med nordgräns inom norra Gestrikland uppräknas 30 arter. Af
dessa äro 6 antropochorer, af hvilka endast Salix viminalis och
Silene noctiflora visat sig fortfarande hafva sin nordligaste forekomst
i Gáfle. Af de öfriga hafva genom nyare fynd endast 17 visat sig
äga sin naturliga nordgräns inom landskapet. Dessa äro Eupatorium
cannabinum, Crepis praemorsa, Leonurus cardiaca, Melampyrum
nemorosum, Libanotis montana, Sanicula europaea, Lepidium cam-
pestre, Cerastium semidecandrum, Sedum sexangulare, Taxus baccata,
Ophrys myodes, Epipactis latifolia och palustris, Sturmia Loeselii,
Scirpus compressus, Carex riparia och pulicaris. Af dessa hafva
Epipactis latifolia och palustris, Ophrys, Sedum sexangulare samt
Silene noctiflora ett nordvästligt utbredningsområde i norra Sverige,
som ej har något med dessa sydliga förekomster att skaffa, utan
står i förbindelse med norska förekomster.
Slutligen omnämner N. J. ANDERSSON också några växter med
intermittent utbredning och med nordgräns i Gestrikland. Af dessa
är endast Ranunculus cassubicus fullt spontan. Denna uppges af
NEUMAN i Bot. Not. 1885 för Medelpad, men ej i »Sveriges Flora»
1901 eller af COLLINDER 1909.
ARNELL omnämner hos KEMPE-ÅHLENIUS Serratula tinctoria, Gera-
nium sanguineum och Inula salicina med nordgräns inom ekregio-
nen, som han anser sluta vid Gäfle. Melampyrum cristatum, Pul-
monaria officinalis och Trifolium montanum skola också enligt
ARNELL upphöra här. ANDERSSON uppger för dessa i enlighet med
uppgifterna i HARTMANS flora nordgräns inom Helsingland, hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
