Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
blom- och bladexemplar, som Demoiselle AROSENIUs i år behagat
insamla för Herb. Norm. VI, kunna vi bestyrka, att denna sköna
art tillhör Svenska floran». Häraf framgår, att FRIES ursprung-
ligen ej godkänt ifrågavarande Salix såsom ren S. daphnoides. Se-
nare har han emellertid tydligen låtit sina betänkligheter härvidlag
fara och i sin bekanta afhandling »De i Sverige växande Pilarterna
och deras vigt i Landthushållningen» (författad 1839 och sedermera
intagen i 3:dje bandet af Botaniska Utflygter) benämner han arten
S. daphnoides, »bredbladiga daggpilen» till skillnad från S. acutifolia,
som han kallar »spetsbladig daggpil». Den senare omnámnes från
vårt land endast som odlad (»temligen allmänt planterad både i
södra och mellersta Sverige»). — Märkligt nog gjordes sålunda den
första upptäckten af S. daphnoides nästan midt i Sverige. Om väx-
tens sannolika ursprung eller på hvilken väg den kan antagas hafva
inkommit till Dalarne, därom uttalar sig Fries alls icke.
Under de närmast följande åren var Dalarne den enda provinsen
här i landet, som veterligen hade äran hysa denna med all rätt
mycket uppmärksammade pilart. Kom så 1849 C. A. AGARDHS
upptäckt i Värmland af samma Salix å det genom Klarälfvens sand-
aflagringar vid Karlstad efter hand bildade Sandgrundet. Redan
samma år lämnade AGARDH i Bot. Notiser ett meddelande om detta
sitt fynd af Salix daphnoides, hvilket gjordes tidigt om våren, innan
ännu bladknopparne slagit ut. Han berättar däri, att »Magistrarne
HARDIN och LARSSON, hvilka båda hos oss bäst känna Wermlands
Flora, hafva försäkrat sig icke hafva någonsin träffat hvarken S.
acutifolia eller S. daphnoides i Wermland; hvadan således dess frön
måste hafva blifvit med Clarelfvens vatten hitförda från Norge,
där hon sannolikt torde finnas i trakten af Clarelfvens ursprung».
Såvidt jag vet har denna AGARDHS sålunda uttalade förmodan
om den värmländska Salix daphnoides’ norska härstamning aldrig
blifvit motsagd, åtminstone icke af några svenska botanister. Då
jag under åren 1886—1890 vid skilda tillfällen för salicologiska stu-
dier besökte Värmland och speciellt Klarälfsomrädet upp till Norra
Finnskoga, påträffade jag arten endast å Klarälfvens stränder, men
där ej sällan i mängd och under förhållanden, som gjorde, att jag
icke hyste minsta tvekan att instämma uti AGARDHS åsikt. Att den
inkommit i det norra Klarälfsområdet tidigare än i det södra fram-
gick med all tydlighet däraf, att den i norra Älfdalen ej blott upp-
trädde ymnigare än längre söderut ulan ock i vida större och äldre
individ. Så var fallet t. ex. vid Kyrkebol i Ny socken, där jas”:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
